< Psaltaren 112 >
1 Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.
Halleluja! Salig er den, der frygter HERREN og ret har Lyst til hans Bud!
2 Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.
Hans Æt bliver mægtig paa Jord, den Oprigtiges Slægt velsignes;
3 Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.
Velstand og Rigdom er i hans Hus, hans Retfærdighed varer evindelig.
4 Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.
For den oprigtige oprinder Lys i Mørke; han er mild, barmhjertig, retfærdig.
5 Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.
Salig den, der ynkes og laaner ud og styrer sine Sager med Ret;
6 Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.
thi han rokkes aldrig i Evighed, den retfærdige ihukommes for evigt;
7 När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.
han frygter ikke for onde Tidender, hans Hjerte er trøstigt i Tillid til HERREN;
8 Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.
fast er hans Hjerte og uden Frygt, indtil han skuer sine Fjender med Fryd;
9 Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.
til fattige deler han rundhaandet ud, hans Retfærdighed varer evindelig; med Ære løfter hans Horn sig.
10 Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.
Den gudløse ser det og græmmer sig, skærer Tænder og gaar til Grunde; de gudløses Attraa bliver til intet.