Psaltaren 111

1 Halleluja. Jag tackar Herranom af allo hjerta, uti de frommas råd, och i församlingene.

Rumbidzai Jehovha. Ndicharumbidza Jehovha nomwoyo wangu wose, padare ravakarurama nepagungano.

2 Store äro Herrans verk; den som uppå dem aktar, hafver lust deraf.

Mabasa aJehovha makuru; anorangarirwa navose vanofara maari.

3 Hvad han skickar, det är lofligit och härligit, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

Mabasa ake ndeokukudzwa noumambo, uye kururama kwake kunogara nokusingaperi.

4 Han hafver gjort en åminnelse till sina under, den nådelige och barmhertige Herren.

Akaita kuti zvishamiso zvake zvirangarirwe; Jehovha ane nyasha nengoni.

5 Han gifver mat dem som frukta honom; han tänker evinnerliga uppå sitt förbund.

Anopa zvokudya kuna avo vanomutya; anorangarira sungano yake nokusingaperi.

6 Han låter förkunna små väldiga gerningar sino folke, att han skall gifva dem Hedningarnas arf.

Akaratidza vanhu vake simba ramabasa ake, achivapa nyika dzedzimwe ndudzi.

7 Hans händers verk äro sanning och rätt; all hans bud äro rättsinnige.

Mabasa amaoko ake akatendeka uye akarurama, mitemo yake yose yakavimbika.

8 De blifva vid magt alltid och evinnerliga, och ske troliga och redeliga.

Yakasimba kusvika nokusingaperi-peri, yakaitwa mukutendeka nokururama.

9 Han sänder sino folke förlossning; han lofvar, att hans förbund skall evinnerliga blifva; heligt och förskräckeligit är hans Namn.

Akapa dzikinuro kuvanhu vake; akasimbisa sungano yake nokusingaperi, zita rake idzvene uye rinotyisa.

10 Herrans fruktan är vishetenes begynnelse; det är ett godt förstånd, den derefter gör; hans lof blifver evinnerliga.

Kutya Jehovha ndiwo mavambo enjere; vose vanotevera mitemo yake vanonzwisisa. Kurumbidzwa ndokwake nokusingaperi.