Psaltaren 111

1 Halleluja. Jag tackar Herranom af allo hjerta, uti de frommas råd, och i församlingene.

Mutendereze Mukama! Nneebazanga Mukama n’omutima gwange gwonna, mu lukiiko lw’abalongoofu, era ne mu lukuŋŋaana.

2 Store äro Herrans verk; den som uppå dem aktar, hafver lust deraf.

Mukama by’akola bikulu; bifumiitirizibwako abo bonna ababisanyukira.

3 Hvad han skickar, det är lofligit och härligit, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

Emirimu gye mikulu nnyo era gya kitiibwa, n’obutuukirivu bwe tebuggwaawo emirembe gyonna.

4 Han hafver gjort en åminnelse till sina under, den nådelige och barmhertige Herren.

Ayamba abantu okujjukira ebyamagero bye, Mukama wa kisa era ajjudde okusaasira.

5 Han gifver mat dem som frukta honom; han tänker evinnerliga uppå sitt förbund.

Agabira abamutya emmere; era ajjukira endagaano ye buli kiseera.

6 Han låter förkunna små väldiga gerningar sino folke, att han skall gifva dem Hedningarnas arf.

Abantu be abalaze ng’ebikolwa bye bwe biri eby’amaanyi; n’abagabira ensi eyali ey’abannaggwanga.

7 Hans händers verk äro sanning och rätt; all hans bud äro rättsinnige.

By’akola byonna bya bwesigwa era bya bwenkanya; n’amateeka ge gonna ga bwesigwa,

8 De blifva vid magt alltid och evinnerliga, och ske troliga och redeliga.

manywevu emirembe gyonna; era yagassaawo nga ga bwesigwa era nga ga mazima.

9 Han sänder sino folke förlossning; han lofvar, att hans förbund skall evinnerliga blifva; heligt och förskräckeligit är hans Namn.

Yanunula abantu be; n’alagira endagaano ye ebeerewo emirembe gyonna. Erinnya lye ttukuvu era lya ntiisa!

10 Herrans fruktan är vishetenes begynnelse; det är ett godt förstånd, den derefter gör; hans lof blifver evinnerliga.

Mu kutya Mukama amagezi mwe gasookera era abo abagondera ebigambo ebyo bajjudde obutegeevu. Mukama atenderezebwenga emirembe gyonna.