Psaltaren 111

1 Halleluja. Jag tackar Herranom af allo hjerta, uti de frommas råd, och i församlingene.

Jeg vil prise Herren af ganske Hjerte i de oprigtiges Raad og i Menigheden.

2 Store äro Herrans verk; den som uppå dem aktar, hafver lust deraf.

Herrens Gerninger ere store, de blive søgte af alle dem, som have Lyst til dem.

3 Hvad han skickar, det är lofligit och härligit, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

Hans Værk er Majestæt og Herlighed, og hans Retfærdighed bestaar alle Tider.

4 Han hafver gjort en åminnelse till sina under, den nådelige och barmhertige Herren.

Han beskikkede en Ihukommelse om sine underfulde Gerninger; naadig og barmhjertig er Herren.

5 Han gifver mat dem som frukta honom; han tänker evinnerliga uppå sitt förbund.

Han har givet dem Spise, som frygte ham, han kommer evindelig sin Pagt i Hu.

6 Han låter förkunna små väldiga gerningar sino folke, att han skall gifva dem Hedningarnas arf.

Han har ladet sine Gerningers Kraft forkynde for sit Folk, idet han har givet dem Hedningernes Arv.

7 Hans händers verk äro sanning och rätt; all hans bud äro rättsinnige.

Hans Hænders Gerninger ere Sandhed og Ret, alle hans Befalinger ere trofaste.

8 De blifva vid magt alltid och evinnerliga, och ske troliga och redeliga.

De ere grundfaste altid og evindelig, de ere satte i Sandhed og Oprigtighed.

9 Han sänder sino folke förlossning; han lofvar, att hans förbund skall evinnerliga blifva; heligt och förskräckeligit är hans Namn.

Han sendte sit Folk Forløsning, han stiftede sin Pagt for evigt; hans Navn er helligt og forfærdeligt.

10 Herrans fruktan är vishetenes begynnelse; det är ett godt förstånd, den derefter gör; hans lof blifver evinnerliga.

Herrens Frygt er Visdoms Begyndelse, en god Klogskab hos alle dem, som gøre derefter; hans Pris bestaar altid.