< Psaltaren 111 >

1 Halleluja. Jag tackar Herranom af allo hjerta, uti de frommas råd, och i församlingene.
Dayegon ninyo si Jehova. Magapasalamat ako kang Jehova sa bug-os ko nga kasingkasing, Diha sa pagkatigum sa mga tawong matul-id ug sa katilingban.
2 Store äro Herrans verk; den som uppå dem aktar, hafver lust deraf.
Dagku ang mga buhat ni Jehova, Ginapangita sa tanang mga nahamuot kanila.
3 Hvad han skickar, det är lofligit och härligit, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.
Dungganon ug halangdon ang iyang buhat; Ug ang iyang pagkamatarung nagalungtad sa walay katapusan.
4 Han hafver gjort en åminnelse till sina under, den nådelige och barmhertige Herren.
Iyang gihimo ang iyang mga buhat nga katingalahan nga pagahandumon: Puno sa gracia ug maloloy-on si Jehova.
5 Han gifver mat dem som frukta honom; han tänker evinnerliga uppå sitt förbund.
Nagahatag siya ug makaon kanila nga may kahadlok kaniya: Sa gihapon siya mahinumdum sa iyang tugon.
6 Han låter förkunna små väldiga gerningar sino folke, att han skall gifva dem Hedningarnas arf.
Ang gahum sa iyang mga buhat gipakita niya sa iyang katawohan, Sa paghatag kanila sa panulondon sa mga nasud.
7 Hans händers verk äro sanning och rätt; all hans bud äro rättsinnige.
Ang mga buhat sa iyang mga kamot mao ang kamatuoran ug ang justicia; Kalauman ang tanan niyang mga lagda.
8 De blifva vid magt alltid och evinnerliga, och ske troliga och redeliga.
Napamatud-an (sila) sa gihapon nga sa walay katapusan; Nabuhat (sila) sa kamatuoran ug sa katul-iran.
9 Han sänder sino folke förlossning; han lofvar, att hans förbund skall evinnerliga blifva; heligt och förskräckeligit är hans Namn.
Gipadala niya ang pagtubos sa iyang katawohan; Nagsugo siya sa iyang tugon sa walay katapusan: Balaan ug talahuron ang iyang ngalan.
10 Herrans fruktan är vishetenes begynnelse; det är ett godt förstånd, den derefter gör; hans lof blifver evinnerliga.
Ang pagkahadlok kang Jehova mao ang sinugdanan sa kaalam; Ang tanan nga nanagtuman sa iyang mga sugo adunay maayong salabutan: Ang iyang pagdayeg nagapadayon sa walay katapusan.

< Psaltaren 111 >