Psaltaren 11

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Jag förtröstar på Herran; huru sägen I då till mina själ, att hon skall flyga, såsom en fogel på edro berge?

“To the chief musician, by David.” In the Lord have I put my trust: how can ye say to my soul, Flee to your mountain as a bird?

2 Ty si, de ogudaktige spänna bågan, och lägga sina pilar på strängen, till att dermed hemliga skjuta de fromma.

For lo, the wicked bend their bow, they arrange their arrow upon the string, to shoot in the dark at the upright in heart.

3 Ty de sönderrifva grunden; hvad skulle den rättfärdige uträtta?

For [if] the foundations be torn down, what can the righteous do?

4 Herren är i sitt helga tempel; Herrans stol är i himmelen; hans ögon se deruppå; hans ögnahvarf pröfva menniskors barn.

The Lord is in his holy temple, the Lord hath his throne in the heavens, his eyes behold, his eyelids prove, the children of men.

5 Herren pröfvar den rättfärdiga; hans själ hatar den ogudaktiga, och dem der gerna orätt bruka.

The Lord proveth the righteous; but the wicked and him that loveth violence his soul hateth.

6 Han skall låta regna öfver de ogudaktiga ljungande, eld och svafvel; och skall gifva dem oväder till löna.

He letteth rain upon the wicked burning coals, fire and brimstone; and a glowing wind is the portion of their cup.

7 Herren är rättfärdig, och hafver rätthetena kär; derföre, att deras ansigte skådar uppå det rätt är.

For righteous is the Lord, he loveth righteousness: his countenance doth behold the upright.