Psaltaren 109

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

Al Músico principal: Salmo de David. OH Dios de mi alabanza, no calles;

2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

Porque boca de impío y boca de engañador se han abierto sobre mí: han hablado de mí con lengua mentirosa,

3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

Y con palabras de odio me rodearon; y pelearon contra mí sin causa.

4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

En pago de mi amor me han sido adversarios: mas yo oraba.

5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

Y pusieron contra mí mal por bien, y odio por amor.

6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

Pon sobre él al impío: y Satán esté á su diestra.

7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

Cuando fuere juzgado, salga impío; y su oración sea para pecado.

8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

Sean sus días pocos: tome otro su oficio.

9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

Sean sus hijos huérfanos, y su mujer viuda.

10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

Y anden sus hijos vagabundos, y mendiguen; y procuren [su pan lejos] de sus desolados hogares.

11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

Enrede el acreedor todo lo que tiene, y extraños saqueen su trabajo.

12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

No tenga quien le haga misericordia; ni haya quien tenga compasión de sus huérfanos.

13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

Su posteridad sea talada; en segunda generación sea raído su nombre.

14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

Venga en memoria cerca de Jehová la maldad de sus padres, y el pecado de su madre no sea borrado.

15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

Estén siempre delante de Jehová, y él corte de la tierra su memoria.

16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

Por cuanto no se acordó de hacer misericordia, y persiguió al hombre afligido y menesteroso y quebrantado de corazón, para matar[lo].

17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

Y amó la maldición, y vínole; y no quiso la bendición, y ella se alejó de él.

18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

Y vistióse de maldición como de su vestido, y entró como agua en sus entrañas, y como aceite en sus huesos.

19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

Séale como vestido con que se cubra, y en lugar de cinto con que se ciña siempre.

20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

Este sea el pago de parte de Jehová de los que me calumnian, y de los que hablan mal contra mi alma.

21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

Y tú, Jehová Señor, haz conmigo por amor de tu nombre: líbrame, porque tu misericordia es buena.

22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

Porque yo estoy afligido y necesitado; y mi corazón está herido dentro de mí.

23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

Voime como la sombra cuando declina; soy sacudido como langosta.

24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

Mis rodillas están debilitadas á causa del ayuno, y mi carne desfallecida por falta de gordura.

25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

Yo he sido para ellos objeto de oprobio; mirábanme, y meneaban su cabeza.

26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

Ayúdame, Jehová Dios mío: sálvame conforme á tu misericordia.

27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

Y entiendan que esta es tu mano; [que] tú, Jehová, has hecho esto.

28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

Maldigan ellos, y bendice tú: levántense, mas sean avergonzados, y regocíjese tu siervo.

29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

Sean vestidos de ignominia los que me calumnian; y sean cubiertos de su confusión como con manto.

30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

Yo alabaré á Jehová en gran manera con mi boca, y le loaré en medio de muchos.

31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.

Porque él se pondrá á la diestra del pobre, para librar su alma de los que le juzgan.