Psaltaren 109

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

Oh ʼElohim de mi alabanza, no te calles.

2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

Porque la boca de los perversos y de los engañadores se abrió contra mí. Hablaron contra mí con lengua mentirosa.

3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

Con palabras de odio me rodearon, Y sin causa lucharon contra mí.

4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

Son mis adversarios para pagar mi amor, Pero yo hablo contigo.

5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

Me devuelven mal por bien, Y odio por mi amor.

6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

[Dicen]: Levanta contra él a un perverso, Y esté un acusador a su mano derecha.

7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

Resulte culpable cuando sea juzgado, Y que su oración sea pecado.

8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

Sean pocos sus días. Tome otro su oficio.

9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

Sean huérfanos sus hijos, Y su esposa, viuda.

10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

Vaguen errantes sus hijos y mendiguen, Y busquen su pan lejos de sus casas arruinadas.

11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

Que el acreedor se apodere de todo lo que tiene, Y extraños saqueen el fruto de su trabajo.

12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

No tenga quien le extienda misericordia, Ni quien se compadezca de sus huérfanos.

13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

Sean exterminadas todas sus futuras generaciones. Sea el nombre de ellos borrado en la siguiente generación.

14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

Que la iniquidad de sus antepasados sea recordada ante Yavé, Y que no sea borrado el pecado de su madre.

15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

Que estén siempre delante de Yavé, Y corte Él de la tierra el recuerdo de ellos,

16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

Por cuanto no recordó mostrar misericordia, Sino persiguió al hombre afligido y menesteroso, Al quebrantado de corazón, para matarlo.

17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

También amó la maldición, Así que le llegó. No se deleitó en la bendición, Por tanto ésta estuvo lejos de él.

18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

Se cubrió de maldición como con su manto, Por lo cual la dejó entrar en su cuerpo como agua, Y como aceite en sus huesos.

19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

Que le sea como ropa con la cual se cubra Y como cinturón que lo ate siempre.

20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

Que ésta sea la recompensa de Yavé a mis acusadores Y a los que hablan mal contra mi vida.

21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

Pero Tú, oh Yavé, el ʼAdonay, Trata conmigo por amor a tu Nombre. Líbrame, porque tu misericordia es buena.

22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

Porque yo estoy afligido y necesitado. Mi corazón está herido dentro de mí.

23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

Paso como una sombra cuando se extiende, Soy echado fuera como el saltamonte.

24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

Mis rodillas están débiles a causa del ayuno, Y mi carne desfallece por falta de sustancia.

25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

Fui para ellos un objeto de reproche. Cuando me miran, menean su cabeza.

26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

¡Ayúdame, oh Yavé, ʼElohim mío! ¡Sálvame según tu misericordia!

27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

Que ellos entiendan que ésta es tu mano, Que Tú, oh Yavé, hiciste esto.

28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

Que ellos maldigan, pero Tú, bendice. Cuando se levanten, sean avergonzados, Pero tu esclavo estará alegre.

29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

Que mis acusadores sean cubiertos de deshonra, Y que ellos mismos se cubran de vergüenza como un manto.

30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

Daré muchas gracias con mi boca a Yavé. En medio de muchos lo alabaré,

31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.

Porque Él se coloca a la mano derecha del necesitado, Para salvar su vida de los que lo juzgan.