< Psaltaren 109 >

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
Para el director del coro. Un salmo de David. ¡Oh Dios! Eres el único al que rindo alabanza, por favor no permanezcas en silencio ahora,
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
porque la gente malvada y engañosa me está atacando, diciendo mentiras sobre mí
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
Me rodean con palabras de odio, pelean contra mí sin razón.
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
Los amo, pero ellos me responden con hostilidad, ¡Incluso cuando estoy orando por ellos!
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
Me devuelven el bien con el mal, el amor con el odio
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
“Pon a alguien malo sobre él. Ten a alguien de pie acusándolo.
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
Que cuando sea juzgado y sentenciado, sea hallado culpable. Que sus plegarias sean contadas como pecados.
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
Ojalá se acorten sus vidas; y que alguien más tome su lugar.
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
Que sus hijos queden huérfanos, y su esposa viuda.
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
Y que sus hijos queden desamparados, sin hogar, vagando de aquí para allá, expulsados de sus casas en ruinas.
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
Que los acreedores les quiten todo lo que poseen; y que los ladrones se lleven todo por lo cual han trabajado.
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
Que nadie los trate bien; que nadie sienta lástima por sus hijos desamparados.
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
Que todos sus descendientes mueran; que el nombre de su familia sea borrado en la siguiente generación.
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
Que el Señor recuerde los pecados de sus padres; que los pecados de sus madres no sean borrados.
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
Que sus errores permanezcan constantemente ante el Señor; y que su nombre sea olvidado completamente por el pueblo.
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
Porque no pensó en ser amable con otros, y en su lugar, acosó y mató a los pobres, a lo necesitados y a los de corazón roto.
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
Le encantaba maldecir a otros, ¡Que caiga sobre él ahora la maldición! Más no tenía tiempo para bendecir, ¡Así que ojalá nunca reciba una sola bendición!
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
Maldecía tan a menudo como cambiaba de ropa. Ojalá se trague sus maldiciones como bebe el agua, como el aceite que frota sobre su piel y llega hasta sus huesos.
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
Que las maldiciones que ha lanzado se peguen a él como la ropa, que lo aprieten todo el tiempo como un cinto”.
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
Que todo esto sea el castigo del Señor sobre mis enemigos, sobre aquellos que hablan mal de mí.
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
Pero a mí, Señor, trátame bien, por tu nombre. Sálvame porque eres leal y bueno.
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
Porque estoy pobre y necesitado, y mi corazón se rompe.
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
Me estoy desvaneciendo como una sombra nocturna; soy como una langosta que se sacude.
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
Estoy tan débil por la falta de comida que mis piernas ya no dan más; Mi cuerpo es solo piel y huesos.
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
¡La gente me ridiculiza, me miran y menean la cabeza!
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
Ayúdame, Dios mío; sálvame por tu gran amor.
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
Que los demás reconozcan que esto es lo que haces, que tú eres el único que me salva.
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
Cuando me maldigan, tú me bendecirás. Cuando me ataquen, tú los destruirás. Y yo, tu siervo, me alegraré.
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
Que todos los que me acusan sean revestidos con desgracias; que se cubran a sí mismos con capas de vergüenza.
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
Pero yo seguiré agradeciendo al Señor, alabándolo frente a todos los que me rodean.
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
Porque él defiende al necesitado, y lo salva de aquellos que lo condenan.

< Psaltaren 109 >