Psaltaren 109

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

Salmo de Davi, para o regente: Ó Deus a quem eu louvo, não fiques calado.

2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

Porque a boca do perverso, e a boca enganadora já se abriram contra mim; falaram de mim com língua falsa.

3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

E me cercaram com palavras de ódio; e lutaram contra mim sem motivo.

4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

Fizeram-se contra mim por causa de meu amor; porém eu [me mantenho] em oração.

5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

Retribuíram o bem com o mal, e o meu amor com ódio.

6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

Põe algum perverso contra ele, e que haja um acusador à sua direita.

7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

Quando for julgado, que saia condenado; e que a oração dele seja [considerada] como pecado.

8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

Sejam os dias dele poucos, e que outro tome sua atividade.

9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

Sejam seus filhos órfãos, e sua mulher seja viúva.

10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

E que seus filhos andem sem rumo, e mendiguem; e busquem [para si longe] de suas ruínas.

11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

Que o credor tome tudo o que ele tem, e estranhos saqueiem seu trabalho.

12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

Haja ninguém que tenha piedade dele, e haja ninguém que se compadeça de seus órfãos.

13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

Sejam seus descendentes cortados de vez; [e] que o nome deles seja apagado da geração seguinte.

14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

Que a perversidade de seus pais seja lembrada pelo SENHOR, e que o pecado de sua mãe não seja apagado.

15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

[Porém que tais coisas] estejam sempre perante o SENHOR, e corte-se a lembrança deles da terra.

16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

Porque ele não se lembrou de fazer o bem; ao invés disso, perseguiu ao homem humilde e necessitado, e ao de coração quebrado, para [o] matar.

17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

Já que ele amou a maldição, então que ela lhe sobrevenha; e já que ele não quis a bênção, que esta se afaste dele.

18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

E ele seja revestido de maldição, como se lhe fosse sua roupa, como água dentro do seu corpo, e como óleo em seus ossos.

19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

Que ela seja como uma roupa com que ele se cubra, e como cinto com que ele sempre põe ao seu redor.

20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

Isto seja o pagamento do SENHOR para os meus adversários, e para os que falam mal contra minha alma.

21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

Porém tu, Senhor DEUS, me trata [bem] por causa do teu nome; por ser boa a tua misericórdia, livra-me;

22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

Porque estou aflito e necessitado; e meu coração está ferido dentro de mim.

23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

Eu vou como a sombra, que declina; estou sendo sacudido como um gafanhoto.

24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

Meus joelhos estão fracos de [tanto] jejuar; minha carne está magra, sem gordura alguma.

25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

E eu por eles sou humilhado; quando me veem, sacodem suas cabeças.

26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

Socorre-me, SENHOR Deus meu; salva-me conforme a tua bondade;

27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

Para que saibam que esta é a tua mão; e que assim tu a fizeste.

28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

Maldigam eles, mas bendize tu; levantem-se eles, mas sejam envergonhados; e o teu servo se alegre.

29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

Que meus adversários se vistam de vergonha, e cubram-se com sua própria humilhação, como [se fosse] uma capa.

30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

Agradecerei grandemente ao SENHOR com minha boca, e no meio de muitos eu o louvarei;

31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.

Porque ele se põe à direita do necessitado, para [o] livrar daqueles que atacam a sua alma.