Psaltaren 109
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
Ó Deus do meu louvor, não te cales,
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
Pois a bocca do impio e a bocca do enganador estão abertas contra mim: teem fallado contra mim com uma lingua mentirosa.
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
Elles me cercaram com palavras odiosas, e pelejaram contra mim sem causa.
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
Em recompensa do meu amor são meus adversarios: mas eu faço oração.
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
E me deram mal pelo bem, e odio pelo meu amor.
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
Põe sobre elle um impio, e Satanaz esteja á sua direita.
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
Quando fôr julgado, saia condemnado; e a sua oração se lhe torne em peccado.
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
Sejam poucos os seus dias, e outro tome o seu officio.
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
Sejam orphãos os seus filhos, e viuva sua mulher.
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
Sejam vagabundos e pedintes os seus filhos, e busquem o pão dos seus logares desolados.
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
Lance o credor a mão a tudo quanto tenha, e despojem os estranhos o seu trabalho.
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
Não haja ninguem que se compadeça d'elle, nem haja quem favoreça os seus orphãos.
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
Desappareça a sua posteridade, o seu nome seja apagado na seguinte geração.
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
Esteja na memoria do Senhor a iniquidade de seus paes, e não se apague o peccado de sua mãe.
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
Antes estejam sempre perante o Senhor, para que faça desapparecer a sua memoria da terra.
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
Porquanto não se lembrou de fazer misericordia; antes perseguiu ao varão afflicto e ao necessitado, para que podesse até matar o quebrantado de coração.
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
Visto que amou a maldição, ella lhe sobrevenha, e assim como não desejou a benção, ella se affaste d'elle.
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
Assim como se vestiu de maldição, como d'um vestido, assim penetre ella nas suas entranhas como agua, e em seus ossos como azeite.
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
Seja para elle como o vestido que o cobre, e como cinto que o cinja sempre.
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
Seja este o galardão dos meus contrarios, da parte do Senhor, e dos que fallam mal contra a minha alma.
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
Mas tu, Deus Senhor, trata comigo por amor do teu nome, porque a tua misericordia é boa; livra-me,
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
Pois estou afflicto e necessitado, e o meu coração está ferido dentro de mim.
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
Vou-me como a sombra que declina; sou sacudido como o gafanhoto.
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
De jejuar estão enfraquecidos os meus joelhos, e a minha carne emmagrece.
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
E ainda lhes sou opprobrio; quando me contemplam, movem as cabeças.
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
Ajuda-me, Senhor Deus meu, salva-me segundo a tua misericordia.
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
Para que saibam que esta é a tua mão, e que tu, Senhor, o fizeste.
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
Amaldiçoem elles, mas abençoa tu: quando se levantarem fiquem confundidos; e alegre-se o teu servo.
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
Vistam-se os meus adversarios de vergonha, e cubram-se com a sua propria confusão como com uma capa.
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
Louvarei grandemente ao Senhor com a minha bocca: louval-o-hei entre a multidão.
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
Pois se porá á mão direita do pobre, para o livrar dos que condemnam a sua alma.
