Psaltaren 109

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

Dura Buʼaa Faarfattootaatiif. Faarfannaa Daawit. Yaa Waaqa ani galateeffadhu ati hin calʼisin;

2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

namoonni hamoonnii fi gowwoomsitoonni, afaan isaanii natti banatanii jiruutii; isaan arraba sobaatiin maqaa na balleessaniiru.

3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

Isaan dubbii jibbaatiin na marsan; sababii tokko malees na lolan.

4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

Utuma ani isaan jaalladhuu na himatan; ani garuu nan kadhadha.

5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

Qooda waan gaarii hammina, qooda jaalala koo immoo jibba naa deebisan.

6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

Akka inni isa mormuuf nama itti ramadi; seexannis karaa mirga isaa haa dhaabatu.

7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

Yommuu qoratamutti isatti haa muramu; kadhannaan isaas cubbuu isatti haa taʼu.

8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

Umuriin isaa haa gabaabbatu, aangoo isaa namni biraa haa fudhatu.

9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

Ijoolleen isaa abbaa malee haa hafan; niitiin isaas haadha hiyyeessaa haa taatu.

10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

Ijoolleen isaa kadhattoota asii fi achi jooran haa taʼan; mana isaanii diigamaa keessaa illee haa ariʼaman.

11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

Waan inni qabu hunda namni isa irraa liqii qabu haa fudhatu; buʼaa dadhabbii isaa illee karaa adeemtonni haa saaman.

12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

Namni tokko iyyuu isaaf hin naʼin, yookaan ijoollee isaa kanneen abbaa hin qabneef garaa hin laafin.

13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

Sanyiin isaa haa dhumu; maqaan isaanii dhaloota itti aanu keessaa haa balleeffamu.

14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

Balleessaan abbootii isaa fuula Waaqayyoo duratti haa yaadatamu; cubbuun haadha isaas hin haqamin.

15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

Akka inni seenaa isaanii lafa irraa balleessuuf, cubbuun isaanii yeroo hunda fuula Waaqayyoo dura haa jiraatu.

16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

Inni hiyyeeyyii fi rakkattoota, warra garaan isaanii madaaʼes hamma duʼaatti gugse malee garaa isaaniif laafuu hin yaadneetii.

17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

Inni abaaruu jaallate; abaarsi sun isumatti haa deebiʼu; inni eebbisuu hin jaallanne; eebbis isa irraa haa fagaatu.

18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

Inni akkuma uffata isaatti abaarsa uffata; abaarsis akkuma bishaanii dhagna isaa seena; akkuma zayitiis lafee isaa lixa.

19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

Abaarsi sun akkuma uffata inni ittiin of haguuguu, sabbata inni yeroo hunda hidhatuus isatti haa taʼu.

20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

Kaffaltiin Waaqayyo warra na himatanii fi warra jireenya koo irratti waan hamaa dubbataniif kaffalu kanuma haa taʼu.

21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

Yaa Waaqayyo Gooftaa, ati garuu maqaa keetiif jedhii na gargaar; gaarummaa jaalala keetiitiif jedhiitii na oolchi.

22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

Ani hiyyeessaa fi rakkataadhaatii; garaan koos na keessatti madaaʼeera.

23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

Ani akkuma gaaddidduu galgalaa badeera; akkuma hawwaannisaas olii gad oofameera.

24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

Jilbi koo soomuudhaan dadhabeera; dhagni koos huqqatee lafeetti baʼeera.

25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

Ani warra na himatan biratti waan tuffii taʼeera; isaan yommuu na argan mataa isaanii raasu.

26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

Yaa Waaqayyo Waaqa ko, na gargaari; akkuma jaalala keetiittis na oolchi.

27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

Yaa Waaqayyo, akka wanni kun harka kee taʼe, akka ati waan kana hojjette isaan haa beekan.

28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

Isaan ni abaaru; ati garuu ni eebbifta; yommuu natti kaʼan isaan ni qaanaʼu; tajaajilaan kee garuu ni gammada.

29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

Himattoonni koo salphina haa uffatan; akkuma nama waaroo uffatuutti qaaniidhaan haa haguugaman.

30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

Ani afaan kootiin guddisee Waaqayyoon nan galateeffadha; waldaa guddaa gidduuttis isa nan jajadha.

31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.

Innis warra lubbuu isaatti muran jalaa isa baasuuf jedhee, karaa harka mirga rakkataatiin dhaabataatii.