Psaltaren 109
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
Til sangmesteren; av David; en salme. Min lovsangs Gud, ti ikke!
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
For ugudelighets munn og falskhets munn har de oplatt imot mig, de har talt med mig med løgnens tunge.
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
Og med hatets ord har de omgitt mig og stridt imot mig uten årsak.
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
Til lønn for min kjærlighet stod de mig imot, enda jeg er bare bønn.
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
Og de la ondt på mig til lønn for godt og hat til lønn for min kjærlighet.
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
Sett en ugudelig over ham, og la en anklager stå ved hans høire hånd!
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
Når han dømmes, da la ham gå ut som skyldig, og la hans bønn bli til synd!
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
La hans dager bli få, la en annen få hans embede!
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
La hans barn bli farløse og hans hustru enke,
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
og la hans barn flakke omkring og tigge, og la dem gå som tiggere fra sine ødelagte hjem!
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
La ågerkaren kaste garn ut efter alt det han har, og fremmede røve frukten av hans arbeid!
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
La ham ikke finne nogen som bevarer miskunnhet imot ham og la ingen forbarme sig over hans farløse barn!
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
La hans fremtid bli avskåret, deres navn bli utslettet i det annet ættledd!
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
Hans fedres misgjerning bli ihukommet hos Herren, og hans mors synd bli ikke utslettet!
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
De være alltid for Herrens øine, og han utrydde deres minne av jorden,
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
fordi han ikke kom i hu å gjøre barmhjertighet, men forfulgte en mann som var fattig og elendig og bedrøvet i hjertet, og vilde drepe ham.
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
Han elsket forbannelse, og den kom over ham; han hadde ikke lyst til velsignelse, og den blev langt borte fra ham;
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
han klædde sig i forbannelse som sin klædning, og den trengte som vann inn i hans liv og som olje i hans ben.
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
La den være ham som et klædebon som han dekker sig med, og som et belte som han alltid omgjorder sig med!
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
Dette være mine motstanderes lønn fra Herren, og deres som taler ondt imot min sjel!
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
Og du, Herre, Herre, gjør vel imot mig for ditt navns skyld! Fordi din miskunnhet er god, så redde du mig!
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
For jeg er elendig og fattig, og mitt hjerte er gjennemboret i mitt indre.
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
Som en skygge, når den heller, farer jeg avsted; jeg blir jaget bort som en gresshoppe.
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
Mine knær vakler av faste, og mitt kjød svinner og er uten fedme.
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
Og jeg er blitt til spott for dem; de ser mig og ryster på hodet.
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
Hjelp mig, Herre min Gud, frels mig efter din miskunnhet,
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
så de må kjenne at dette er din hånd, at du, Herre, har gjort det!
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
De forbanner, men du velsigner; de reiser sig og blir til skamme, men din tjener gleder sig.
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
Mine motstandere skal klæ sig i vanære og svøpe sig i sin skam som i en kappe.
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
Jeg vil storlig prise Herren med min munn, og midt iblandt mange vil jeg love ham;
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
for han står ved den fattiges høire hånd for å frelse ham fra dem som dømmer hans sjel.
