Psaltaren 109
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
Ry Andrianañaharem-pandrengeako, Ko mianjiñe,
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
fa nasoka’ iareo amako ty vava raty naho ty vavam-pamañahiañe fa nifosa ahy an-dela mibodiake.
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
Niarikoboña’ iareo am-pivolam-palaiñañe; vaho nialy amako tsy am-poto’e.
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
Manisý ahy iereo ho valem-pikokoako, izaho mpitalaho.
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
Tinambe’ iareo raty hasolo ty soa naho falaiñañe hasolo ty fikokoako.
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
Tendreo ty lo-tsereke hifehe aze, ampijohaño am-pitàn-kavana’e ty mpañinje,
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
ie zakaeñe, ampiboaho te voa, le hatao tahiñe i fisolohoa’ey.
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
Ho tomoreñe o andro’eo, vaho ho tavaneñe i fitoloña’ey.
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
Le ho bode-rae o ana’eo vaho ho ramavoy ty vali’e.
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
Ho mpangatake miriorio o ana’eo; hipay ty lintse’iareo am-bangiñe añe.
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
Hifetreha’ ty mpampisongo ze hene vara’e; naho ho volose’ o ambahinio ty tolin-kamokora’e.
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
Ee t’ie tsy ho am-piferenaiñañe, naho leo raike tsy hitretre o ana’e bode-raeo
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
Haitoañe o tiri’eo, vaho ho faopaoheñe ami’ty tariratse handimbe ty añara’ iareo.
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
Le ho tohineñe am’ Iehovà ty hakeon-drae’e; naho tsy ho faoheñe ami tahin-drene’e.
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
Ho aolo’ Iehovà nainai’e abey iereo, soa te hapitso’e an-tane atoy ty fitiahiañe iareo.
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
Amy te namoea’e ty hiferenaiñe, te mone nampisoañe ondaty rarake naho poie’e, naho ty mioremeñe, hañohofa’e loza.
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
Ie nimpitea onjitse, le nifotetse ama’e, nalain-tata re, le nihànkaña’e.
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
Nanaroñe aze hoe sarimbo ty fañompà’e; nizilik’ an-tro’e ao hoe rano, naho hoe solik’ an-taola’e ao.
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
Ho ama’e manahake ty lamba iombea’e, naho hoe ty sadia fidiaña’e.
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
Izay ty paia’ o malaiñe ahio hanoe’ Iehovà amako, o mañofoke ty fiaikoo.
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
F’Ihe, ry Iehovà Talè, ano amako sazò i tahina’oy; ami’ty hasoa ty fiferenaiña’o, ihahao,
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
fa misotry naho rarake, naho fere ty troko añ’ovako ao;
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
zaho mimian-koe talinjo mitibake vaho nahifik’ añe hoe valala.
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
Mitrezontrezo ty ongoko fa mililitse; vaho boroka ty sandriko, tsy aman-tsolike.
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
Ifosàñe, te isa’ iareo, le akofikofi’iareo loha.
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
Imbao iraho, ry Iehovà Andrianañahareko; rombaho raho ty amy fiferenaiña’oy.
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
Hahafohina’ iareo t’ie i fità’oy, te Ihe ry Iehovà, ro mitoloñe.
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
Angao hamàtse iereo, f’ihe mitahia; ie mitroatse le ho salatse, fe ho fale ty mpitoro’o.
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
Hampisikineñe hameñarañe o mpanesek’ ahikoo, naho hiholonkoñan-kasalarañe hoe sarimbo.
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
Honjone’ ty vavako fañandriañañe t’Iehovà; ho rengeko añivo’ i màroy.
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
Amy t’ie mijohañe am-pitàn-kavana’ ty poie’e, hañaha’e amo mpanisì’ azeo.
