Psaltaren 109

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

Ho an’ ny mpiventy hira. Salamo nataon’ i Davida.

2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

Fa nisoka-bava ny ratsy fanahy sy ny mpamitaka hamely ahy; Niteny ahy tamin’ ny lela mandainga izy.

3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

Teny fankahalana no nanodidinany ahy; Ary niady tamiko tsy ahoan-tsy ahoana izy.

4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

Ny fitiavako dia valiany fandrafiana; Fa izaho kosa dia mivavaka.

5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

Ny soa nataoko novaliany ratsy, Ary ny fitiavako novaliany fankahalana.

6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

Anendreo olona ratsy fanahy hanapaka azy; Ary aoka hisy mpanohitra hitsangana eo an-kavanany.

7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

Raha hotsaraina izy, dia aoka ho meloka, Ary aoka ny fivavahany ho tonga fahotana.

8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

Aoka ho vitsy ny androny; Ary aoka ho lasan’ olon-kafa ny anjara raharahany.

9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

Aoka ho kamboty ny zanany; Ary aoka ho mpitondratena ny vadiny

10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

Aoka hirenireny mangataka ny zanany, Ary aoka hiremby lavitra ny tranony efa rava izy.

11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

Aoka ny mpampanàna vola hamandrika izay rehetra ananany; Ary aoka ny olon-kafa hifaoka ny vokatry ny asany.

12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

Aoka tsy hisy haharitra hamindra fo aminy, Na hiantra ny zanany kamboty.

13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

Aoka ho fongora ny taranany; Ary aoka hovonoina amin’ ny taranaka mandimby ny anarany.

14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

Aoka hotsarovan’ i Jehovah ny helo-drainy; Ary aoka tsy hovonoina ny helo-dreniny.

15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

Aoka ho eo anatrehan’ i Jehovah mandrakariva izany, Ary hofoanany tsy ho eo ambonin’ ny tany anie ny fahatsiarovana azy.

16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

Satria tsy mba nahatsiaro hamindra fo izy, Fa nanenjika ny ory sy ny malahelo Ary ny reraka am-po mba hahafaty azy;

17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

Tia ozona izy, ka nanody azy izany; Tsy tia indrafo izy, ka nanalavitra azy izany.

18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

Nitafy ozona tahaka ny lambany izy, Ka niditra tao an-kibony tahaka ny rano izany, Ary tao amin’ ny taolany tahaka ny diloilo;

19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

Dia aoka ho tahaka ny lamba itafiany izany, Ary ho fisikinana isikinany mandrakariva.

20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

Izany no famaliana avy amin’ i Jehovah ho an’ ny mpanohitra ahy, Dia izay manendrikendrika ahy.

21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

Fa Hianao, Jehovah Tompo ô, miasà ho ahy noho ny anaranao; Vonjeo aho, fa tsara ny famindram-ponao.

22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

Fa mahantra sy malahelo aho, Ary ny foko dia voatsindrona ato anatiko.

23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

Lasa tahaka ny aloka mihelina aho; Roahina tahaka ny valala aho.

24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

Efa malemy ny lohaliko noho ny fifadian-kanina; Ary efa mihena ny hatavin’ ny nofoko.

25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

Ary izaho dia tonga fandatsan’ ireny; Mijery ahy izy ka mihifikifi-doha.

26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

Ampio aho Jehovah Andriamanitro ô; Vonjeo araka ny famindram-ponao aho;

27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

Ary aoka ho fantany fa tananao izany; Hianao, Jehovah ô, no nanao izany.

28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

Manozona izy ireo, fa Hianao kosa mitahy; Mitsanga-menatra izy, fa mifaly kosa ny mpanomponao.

29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

Mitafy henatra ny fahavaloko Ka misaron-kenatra tahaka ny lamba.

30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

Hidera an’ i Jehovah indrindra amin’ ny vavako aho; Eny, eo amin’ ny olona maro no hiderako Azy.

31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.

Fa mitsangana eo ankavanan’ ny malahelo Izy Mba hamonjy azy amin’ izay manameloka ny fanahiny.