Psaltaren 109
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
in finem David psalmus
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
Deus laudem meam ne tacueris quia os peccatoris et os dolosi super me apertum est
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
locuti sunt adversum me lingua dolosa et sermonibus odii circuierunt me et expugnaverunt me gratis
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
pro eo ut me diligerent detrahebant mihi ego autem orabam
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
et posuerunt adversus me mala pro bonis et odium pro dilectione mea
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
constitue super eum peccatorem et diabulus stet a dextris eius
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
cum iudicatur exeat condemnatus et oratio eius fiat in peccatum
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
fiant dies eius pauci et episcopatum eius accipiat alter
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
fiant filii eius orfani et uxor eius vidua
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
nutantes transferantur filii eius et mendicent eiciantur de habitationibus suis
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
scrutetur fenerator omnem substantiam eius et diripiant alieni labores eius
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
non sit illi adiutor nec sit qui misereatur pupillis eius
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
fiant nati eius in interitum in generatione una deleatur nomen eius
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
in memoriam redeat iniquitas patrum eius in conspectu Domini et peccatum matris eius non deleatur
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
fiant contra Dominum semper et dispereat de terra memoria eorum
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
pro eo quod non est recordatus facere misericordiam
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
et persecutus est hominem inopem et mendicum et conpunctum corde mortificare
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
et dilexit maledictionem et veniet ei et noluit benedictionem et elongabitur ab eo et induit maledictionem sicut vestimentum et intravit sicut aqua in interiora eius et sicut oleum in ossibus eius
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
fiat ei sicut vestimentum quo operitur et sicut zona qua semper praecingitur
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
hoc opus eorum qui detrahunt mihi apud Dominum et qui loquuntur mala adversus animam meam
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
et tu Domine Domine fac mecum propter nomen tuum quia suavis misericordia tua libera me
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
quia egenus et pauper ego sum et cor meum turbatum est intra me
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
sicut umbra cum declinat ablatus sum excussus sum sicut lucustae
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
genua mea infirmata sunt a ieiunio et caro mea inmutata est propter oleum
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
et ego factus sum obprobrium illis viderunt me moverunt capita sua
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
adiuva me Domine Deus meus salvum fac me secundum misericordiam tuam
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
et sciant quia manus tua haec tu Domine fecisti eam
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
maledicent illi et tu benedices qui insurgunt in me confundantur servus autem tuus laetabitur
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
induantur qui detrahunt mihi pudore et operiantur sicut deploide confusione sua
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
confitebor Domino nimis in ore meo et in medio multorum laudabo eum
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
quia adstetit a dextris pauperis ut salvam faceret a persequentibus animam meam
