Psaltaren 109
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
E KE Akua a'u i halelu ai, mai hookuli mai oe;
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
No ka mea, o ka waha o ka mea hewa, A me ka waha wahahee, ua hamama mai laua e ku e ia'u; Ua olelo ku e mai lakou ia'u, me ke elelo wahahee.
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
Hoopuni mai lakou ia'u i na olelo huhu; A hakaka mai lakou ia'u me ka hala ole o'u.
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
No ko'u aloha enemi mai lakou ia'u; E pule aku no nae au.
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
Hookau mai lakou i ka hewa maluna o'u no ka maikai, A me ka inaina no ko'u aloha.
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
E hoonoho oe i ka mea hewa maluna ona; A e hooku mai ia Satana ma kona lima akau.
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
Ia ia e hookolokoloia'i, E puka mai no kona hewa, A e lilo no kana pule i mea e hewa'i.
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
E uuku no kona mau la, E lawe hoi kekahi i kana oihana.
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
E makua ole auanei kana poe keiki, A e lilo auanei kana wahine i wahinekanemake.
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
E kuewa, e kuewa wale aku no kana poe keiki, a e nonoi wale; E imi wale lakou ma ko lakou wahi neoneo.
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
Na ka makee waiwai e kaili wale i kana mau mea a pau, A na na malihini e hao wale i kona waiwai.
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
Aohe mea nana e hoomau i ka lokomaikai ia ia; Aohe hoi mea aloha i kana mau huahaule.
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
E hookiia kana poe mamo; A ia hanauna aku e holoiia ko lakou inoa.
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
E hoomanaoia ka hewa o kona poe kupuna imua o Iehova; Aole hoi e kalaia na hewa o kona makuwahine.
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
E mau loa ana no lakou imua o Iehova; I hookiia ka manao ana ia lakou mai ka honua aku.
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
No ka mea, aole ia i hoomanao e hana i ka lokomaikai, A hoomaau oia i ke kanaka nele, a ilihune hoi, I pepehi oia i ka mea naau ehaeha.
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
Me ia i makemake ai i ka hailiili, pela no e hiki mai ai ia maluna ona; Me ia i makemake ole ai i ka hoomaikai, e mamao loa ia mai ona aku.
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
Kahiko no oia ia ia iho i ka hailiili me he kapa la, E komo no hoi ia iloko o kona opu me he wai la, A e like hoi me ka aila iloko o kona mau iwi.
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
A e like no auanei ia me he kapa la ia ia, A me ke kaei hoi ana e kaei mau ai.
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
O keia no ka uku o ko'u poe enemi mai o Iehova mai, A me ko ka poe hoi e olelo ino mai i ko'u uhane.
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
Aka, e hana mai oe mamuli o'u, e Iehova ka Haku, no kou inoa iho: No ka mea, ua maikai kou lokomaikai, e hoopakele mai ia'u.
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
No ka mea, ua nele, a ua ilihune hoi au, A ua houia ko'u naau iloko ou.
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
Ua hele aku au e like me ke aka i kona auwi ana, Ua kuehuehuia au me he uhini la.
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
Kulanalana ko'u mau kuli no ka hookeai, A hookii no hoi ko'u kino ma ke kelekele.
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
Ua lilo wau i mea hoomaewaewa no lakou; Nana mai lakou ia'u, a kunokunou i ko lakou poo.
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
E kokua mai oe ia'u, e Iehova, ko'u Akua; E hoola mai oe ia'u e like me kou lokomaikai ana.
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
I ike mai hoi lakou, o kou lima keia; O oe hoi e Iehova, ka mea nana i hana ia mea.
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
Na lakou e hailiili mai, aka, e hoomaikai mai oe, A ku mai lakou iluna, e hoohilahilaia lakou; Aka, e hoohauoli mai oe i kau kauwa.
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
E kahikoia ko'u poe enemi i ka hoopalaimaka, A e uhi no lakou ia lakou iho i ka hilahila me he holoku la.
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
E mililani nui aka au ia Iehova, ma ko'u waha; A e halelu aku ia ia mawaena o ka lehulehu.
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
No ka mea, e ku mai auanei oia ma ka lima akau o ka mea hune, E hoopakele i kona uhane mai ka poe hoohewa ia ia.
