Psaltaren 109
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
Au maître de chant. Psaume de David. Dieu de ma louange, ne garde pas le silence!
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
Car la bouche du méchant, la bouche du perfide, s’ouvre contre moi. Ils parlent contre moi avec une langue de mensonge,
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
ils m’assiègent de paroles haineuses, et ils me font la guerre sans motif.
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
En retour de mon affection, ils me combattent, et moi, je ne fais que prier.
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
Ils me rendent le mal pour le bien, et la haine pour l’amour.
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
Mets-le au pouvoir d’un méchant, et que l’accusateur se tienne à sa droite!
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
Quand on le jugera, qu’il sorte coupable, et que sa prière soit réputée péché!
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
Que ses jours soient abrégés, et qu’un autre prenne sa charge!
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
Que ses enfants deviennent orphelins, que son épouse soit veuve!
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
Que ses enfants soient vagabonds et mendiants, cherchant leur pain loin de leurs maisons en ruines!
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
Que le créancier s’empare de tout ce qui est à lui, et que les étrangers pillent ce qu’il a gagné par son travail!
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
Qu’il n’ait personne qui lui garde son affection, que nul n’ait pitié de ses orphelins!
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
Que ses descendants soient voués à la ruine, et que leur nom soit effacé à la seconde génération!
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
Que l’iniquité de ses pères reste en souvenir devant Yahweh, et que la faute de leur mère ne soit point effacée!
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
Qu’elles soient toujours devant Yahweh, et qu’il retranche de la terre leur mémoire!
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
Parce qu’il ne s’est pas souvenu d’exercer la miséricorde, parce qu’il a persécuté le malheureux et l’indigent, et l’homme au cœur brisé pour le faire mourir.
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
Il aimait la malédiction: elle tombe sur lui; il dédaignait la bénédiction: elle s’éloigne de lui.
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
Il s’est revêtu de la malédiction comme d’un vêtement; comme l’eau elle entre au-dedans de lui, et comme l’huile elle pénètre dans ses os.
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
Qu’elle soit pour lui le vêtement qui l’enveloppe, la ceinture qui ne cesse de l’entourer!
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
Tel soit, de la part de Yahweh le salaire de mes adversaires, et de ceux qui parlent méchamment contre moi.
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
Et toi, Seigneur Yahweh, prends ma défense à cause de ton nom; dans ta grande bonté, délivre-moi.
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
Car je suis malheureux et indigent, et mon cœur est blessé au-dedans de moi.
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
Je m’en vais comme l’ombre à son déclin, je suis emporté comme la sauterelle.
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
À force de jeûne mes genoux chancellent, et mon corps est épuisé de maigreur.
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
Je suis pour eux un objet d’opprobre; ils me regardent et branlent de la tête.
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
Secours-moi, Yahweh, mon Dieu! Sauve-moi dans ta bonté!
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
Qu’ils sachent que c’est ta main, que c’est toi, Yahweh, qui l’a fait!
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
Eux, ils maudissent; mais toi, tu béniras; ils se lèvent, mais ils seront confondus, et ton serviteur sera dans la joie.
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
Mes adversaires seront revêtus d’ignominie, ils seront enveloppés de leur honte comme d’un manteau.
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
Mes lèvres loueront hautement Yahweh; je le célébrerai au milieu de la multitude;
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
car il se tient à la droite du pauvre, pour le sauver de ceux qui le condamnent.
