Psaltaren 109
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
For the leader. Of David, a psalm. O God whom I praise, keep not silence;
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
for their wicked mouths they have opened against me, they speak to me with tongues that are false,
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
they beset me with words of hatred, and fight without cause against me.
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
My love they requite with hostility, while for them I lift up my prayer.
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
Evil for good they reward me, and hatred for my love.
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
“Set over him one who is godless,” they say, “an opponent at his right hand.
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
From his trial let him come forth guilty, may his prayer be counted as sin.
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
Grant that his days may be few, that his office be seized by another.
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
Grant that his children be fatherless, and that his wife be a widow.
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
Up and down may his children go begging, expelled from their desolate home.
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
May all that he owns be seized by the creditor may strangers plunder the fruits of his toil.
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
“May none extend to him kindness, or pity his fatherless children.
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
His descendants be doomed to destruction! Blotted out be his name in one generation!
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
May his father’s guilt be remembered, and his mother’s sin not blotted out:
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
on record always before the Lord, and his memory root from the earth;
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
for he gave no thought to show kindness, but pursued the poor and the needy, drove the downhearted to death.
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
“May the curses he loved light upon him, may the blessings he loathed be afar.
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
Like a garment he clothed him with curses; may they pierce to his inwards like water, and cling to his bones like oil.
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
Let them be like the robe he wraps round him, like the belt he wears every day.”
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
Be this the reward of my adversaries, of those who speak evil against me.
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
But you, Lord my God, be true to your name, deal kindly with me; in your gracious kindness save me.
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
For I am poor and needy, and my heart is wounded within me.
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
I am gone like a lengthening shadow, I am shaken off like a locust.
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
My knees totter from fasting, my flesh is shrivelled and spare.
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
They heap insults upon me: when they see me, they shake their head.
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
Help me, O Lord my God, and save me in your kindness.
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
Teach them that this is your hand, and your own doing, O Lord.
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
Let them curse, if only you bless. Put my assailants to shame, and make your servant glad.
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
My opponents be clothed with dishonor, and wrapped in a robe of shame.
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
I give thanks to you, Lord, with loud voice, I give praise in the midst of the throng;
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
for he stands by the poor, at his right hand, to save them from those who condemn them.
