Psaltaren 109
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
“For the leader of the music. A psalm of David.” O God of my praise! be not silent!
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
For the mouths of the wicked and the deceitful are opened against me; They speak against me with a lying tongue.
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
They assault me on every side with words of hatred; They fight against me without a cause.
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
For my love they are my adversaries: But I give myself unto prayer.
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
They repay me evil for good, And hatred for love.
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
Set thou a wicked man over him, And let an adversary stand at his right hand!
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
When he is judged, may he be condemned, And may his prayer be a crime!
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
May his days be few, And another take his office!
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
May his children be fatherless, And his wife a widow!
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
May his children be vagabonds and beggars, And from their ruined dwellings seek their bread!
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
May a creditor seize on all that he hath, And a stranger plunder his substance!
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
May there be none to show him compassion, And none to pity his fatherless children!
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
May his posterity be cut off; In the next generation may his name be blotted out!
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
May the iniquity of his fathers be remembered by the LORD, And may the sin of his mother never be blotted out!
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
May they be before the LORD continually; And may he cut off their memory from the earth!
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
Because he remembered not to show pity, But persecuted the afflicted and the poor man, And sought the death of the broken-hearted.
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
As he loved cursing, let it come upon him; As he delighted not in blessing, let it be far from him!
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
May he be clothed with cursing as with a garment; May it enter like water into his bowels, And like oil into his bones!
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
May it be to him like the robe that covereth him, Like the girdle with which he is constantly girded!
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
May this be the wages of mine adversaries from the LORD, And of them that speak evil against me!
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
But do thou, O LORD, my God! take part with me, For thine own name's sake! Because great is thy mercy, O deliver me!
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
For I am afflicted and needy, And my heart is wounded within me.
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
I am going like a shadow; I am driven away as the locust.
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
My knees totter from fasting, And my flesh faileth of fatness.
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
I am a reproach to my enemies; They gaze at me; they shake their heads.
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
Help me, O LORD, my God! O save me, according to thy mercy!
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
That they may know that this is thy hand; That thou, O Lord! hast done it!
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
Let them curse, but do thou bless! When they arise, let them be put to shame; But let thy servant rejoice!
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
May my enemies be clothed with ignominy; May they be covered with their shame, as with a mantle!
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
I will earnestly praise the LORD with my lips; In the midst of the multitude I will praise him.
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
For he standeth at the right hand of the poor, To save him from those who would condemn him.
