Psaltaren 109
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
[For the Chief Musician. A Psalm by David.] God of my praise, do not remain silent,
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
for they have opened the mouth of the wicked and the mouth of deceit against me. They have spoken to me with a lying tongue.
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
They have also surrounded me with words of hatred, and fought against me without a cause.
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
In return for my love, they are my adversaries; but I am in prayer.
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
They have rewarded me evil for good, and hatred for my love.
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
Set a wicked man over him. Let an adversary stand at his right hand.
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
When he is judged, let him come forth guilty. Let his prayer be turned into sin.
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
Let his days be few. Let another take his office.
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
Let his children be fatherless, and his wife a widow.
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
Let his children be wandering beggars. Let them be sought from their ruins.
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
Let the creditor seize all that he has. Let strangers plunder the fruit of his labor.
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
Let there be none to extend kindness to him, neither let there be any to have pity on his fatherless children.
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
Let his posterity be cut off. In the generation following let their name be blotted out.
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
Let the iniquity of his fathers be remembered by the LORD. Do not let the sin of his mother be blotted out.
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
Let them be before the LORD continually, that he may cut off the memory of them from the earth;
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
because he did not remember to show kindness, but persecuted the poor and needy man, the broken in heart, to kill them.
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
Yes, he loved cursing, and it came to him. He did not delight in blessing, and it was far from him.
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
He clothed himself also with cursing as with his garment. It came into his inward parts like water, like oil into his bones.
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
Let it be to him as the clothing with which he covers himself, for the belt that is always around him.
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
This is the reward of my adversaries from the LORD, of those who speak evil against my soul.
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
But deal with me, the LORD the Lord, for your name's sake, because your loving kindness is good, deliver me;
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
for I am poor and needy. My heart is wounded within me.
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
I fade away like an evening shadow. I am shaken off like a locust.
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
My knees are weak through fasting. My body is thin and lacks fat.
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
I have also become a reproach to them. When they see me, they shake their head.
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
Help me, LORD, my God. Save me according to your loving kindness;
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
that they may know that this is your hand; that you, LORD, have done it.
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
They may curse, but you bless. When they arise, they will be shamed, but your servant shall rejoice.
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
Let my adversaries be clothed with dishonor. Let them cover themselves with their own shame as with a robe.
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
I will give great thanks to the LORD with my mouth. Yes, I will praise him among the multitude.
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
For he will stand at the right hand of the needy, to save him from those who judge his soul.
