Psaltaren 109

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

“To the chief musician, by David, a psalm.” O God of my praise, do not keep silence.

2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

For the mouth of the wicked and the mouth of deceit are opened against me: they have spoken with me with the tongue of falsehood.

3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

Also with words of hatred have they encompassed me, and they fight against me without a cause.

4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

In recompense for my love are they my accusers, while I have nothing but prayer.

5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

And they impose evil on me in recompense for good, and hatred in lieu of my love.

6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

Appoint thou a wicked man over him: and let an accuser stand at his right hand.

7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

When he is to be judged, let him go forth guilty, and let his prayer become sin.

8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

Let his days be few, and let another take his office.

9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

Let his children be fatherless, and his wife a widow.

10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

Let his children be continually moving about, and beg, and let them seek [their bread] out of their ruined places.

11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

Let the creditor lay snares after all that he hath, and let strangers plunder his labor.

12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

Let him have none that extendeth kindness, and let there be none that is gracious to his fatherless children.

13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

Let his posterity be cut off: in another generation let their name be blotted out.

14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

Let the iniquity of his fathers be remembered by the Lord, and let the sin of his mother not be blotted out.

15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

Let them be before the Lord continually, that he may cut off from the earth their memory.

16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

For the reason that he remembered not to show kindness; but persecuted the poor and needy man, and the grieved in heart to put him to death.

17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

As he loved cursing, so let it come over him: and as he delighted not in blessing, so let it be far from him.

18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

And he clothed himself with cursing as with his garment, and it cometh like water within him, and like oil into his bones.

19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

Let it be unto him as a garment in which he wrappeth himself, and for a girdle let him be continually girded with it.

20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

Let this be the reward of my accusers from the Lord, and of those that speak evil against my soul.

21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

But thou, O Eternal Lord, deal with me for the sake of thy name: because thy kindness is good, deliver thou me.

22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

For poor and needy am I, and my heart is deeply wounded within me.

23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

Like the shadow when it declineth do I hasten away: I am driven suddenly off like the locusts.

24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

My knees stumble through fasting, and my flesh faileth of fatness.

25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

And I am become a reproach unto them: when they see me, they shake their head.

26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

Help me, O Lord my God: O save me according to thy kindness:

27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

That they may know that this is thy hand: that thou, Lord, hast truly done it.

28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

Let them then curse, but do thou bless: when they arise, let them be made ashamed; but let thy servant rejoice.

29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

Let my accusers be clothed with confusion, and let them wrap themselves, as with a mantle, in their own shame.

30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

I will thank the Lord greatly with my mouth, and in the midst of many will I praise him.

31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.

For he ever standeth at the right hand of the needy, to save him from those that judge his soul.