Psaltaren 109
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
Unto the end, a psalm for David.
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
O God, be not thou silent in thy praise: for the mouth of the wicked and the mouth of the deceitful man is opened against me.
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
They have spoken against with deceitful tongues; and they have compassed me about with words of hatred; and have fought against me without cause.
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
Instead of making me a return of love, they detracted me: but I gave myself to prayer.
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
And they repaid me evil for good: and hatred for my love.
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
Set thou the sinner over him: and may the devil stand at his right hand.
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
When he is judged, may he go out condemned; and may his prayer be turned to sin.
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
May his days be few: and his bishopric let another take.
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
May his children be fatherless, and his wife a widow.
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
Let his children be carried about vagabonds, and beg; and let them be cast out of their dwellings.
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
May the userer search all his substance: and let strangers plunder his labours.
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
May there be none to help him: nor none to pity his fatherless offspring.
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
May his posterity be cut off; in one generation may his name be blotted out.
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
May the iniquity of his fathers be remembered in the sight of the Lord: and let not the sin of his mother be blotted out.
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
May they be before the lord continually, and let the memory of them perish from the earth:
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
Because he remembered not to show mercy,
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
But persecuted the poor man and the beggar; and the broken in heart, to put him to death.
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
And he loved cursing, and it shall come unto him: and he would not have blessing, and it shall be far from him. And he put on cursing, like a garment: and it went in like water into his entrails, and like oil in his bones.
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
May it be unto him like a garment which covereth him; and like a girdle with which he is girded continually.
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
This is the work of them who detract me before the Lord; and who speak evils against my soul.
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
But thou, O Lord, do with for thy names sake: because thy mercy is sweet. Do thou deliver me.
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
For I am poor and needy, and my heart is troubled within me.
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
I am taken away like the shadow when it declineth: and I am shaken off as locusts.
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
My knees are weakened through fasting: and my flesh is changed for oil.
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
And I am become a reproach to them: they saw me and they shaked their heads,
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
Help me, O Lord my God; save me according to thy mercy.
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
And let them know that this is thy hand: and that thou, O Lord, hast done it.
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
They will curse and thou will bless: let them that rise up against me be confounded: but thy servant shall rejoice.
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
Let them that detract me be clothed with shame: and let them be covered with the their confusion as with a double cloak.
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
I will give great thanks to the Lord with my mouth: and in the midst of many I will praise him.
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
Because he hath stood at the right hand of the poor, to save my soul from persecutors.
