Psaltaren 109

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

To the chief Musician. Of David. A Psalm. O God of my praise, be not silent:

2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

For the mouth of the wicked [man] and the mouth of deceit are opened against me: they have spoken against me with a lying tongue,

3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

And with words of hatred have they encompassed me; and they fight against me without a cause.

4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

For my love they are mine adversaries; but I [give myself unto] prayer.

5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

And they have rewarded me evil for good, and hatred for my love.

6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

Set a wicked [man] over him, and let [the] adversary stand at his right hand;

7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

When he shall be judged, let him go out guilty, and let his prayer become sin;

8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

Let his days be few, let another take his office;

9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

Let his sons be fatherless, and his wife a widow;

10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

Let his sons be vagabonds and beg, and let them seek [their bread] far from their desolate places;

11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

Let the usurer cast the net over all that he hath, and let strangers despoil his labour;

12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

Let there be none to extend kindness unto him, neither let there be any to favour his fatherless children;

13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

Let his posterity be cut off; in the generation following let their name be blotted out:

14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

Let the iniquity of his fathers be remembered with Jehovah, and let not the sin of his mother be blotted out;

15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

Let them be before Jehovah continually, that he may cut off the memory of them from the earth:

16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

Because he remembered not to shew kindness, but persecuted the afflicted and needy man, and the broken in heart, to slay him.

17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

And he loved cursing; so let it come unto him. And he delighted not in blessing; and let it be far from him.

18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

And he clothed himself with cursing like his vestment; so let it come into his bowels like water, and like oil into his bones;

19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

Let it be unto him as a garment with which he covereth himself, and for a girdle wherewith he is constantly girded.

20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

Let this be the reward of mine adversaries from Jehovah, and of them that speak evil against my soul.

21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

But do thou for me, Jehovah, Lord, for thy name's sake; because thy loving-kindness is good, deliver me:

22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

For I am afflicted and needy, and my heart is wounded within me.

23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

I am gone like a shadow when it lengtheneth; I am tossed about like the locust;

24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

My knees are failing through fasting, and my flesh hath lost its fatness;

25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

And I am become a reproach unto them; [when] they look upon me they shake their heads.

26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

Help me, Jehovah my God; save me according to thy loving-kindness:

27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

That they may know that this is thy hand; that thou, Jehovah, hast done it.

28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

Let them curse, but bless thou; when they rise up, let them be ashamed, and let thy servant rejoice.

29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

Let mine adversaries be clothed with confusion, and let them cover themselves with their shame as with a mantle.

30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

I will greatly celebrate Jehovah with my mouth; yea, I will praise him among the multitude.

31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.

For he standeth at the right hand of the needy, to save him from those that judge his soul.