Psaltaren 109
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
Zborovođi. Psalam. Davidov. Bože, diko moja, nemoj šutjeti!
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
Usta bezbožna i prijevarna na me se otvaraju, govore mi jezikom lažljivim,
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
riječima me mržnje okružuju, bezrazložno me napadaju.
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
Za moju me ljubav oni optužuju, a ja se samo molim.
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
Uzvraćaju mi zlo za dobro, mržnju za ljubav moju.
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
“Digni protiv njega bezbožnika i tužitelj nek' mu stane zdesna!
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
Kad mu se bude sudilo, nek' bude osuđen, i molitva mu se za grijeh uzela!
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
Dani njegovi nek' budu malobrojni, njegovu službu nek' dobije drugi!
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
Djeca njegova nek' postanu siročad, a njegova žena udovica!
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
Nek' mu djeca budu skitnice, prosjaci, nek' budu bačena iz opustjelih domova!
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
Nek' mu lihvar prigrabi sav posjed, tuđinci nek' razgrabe plod muke njegove!
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
Nitko ne imao prema njemu samilosti, nitko se ne smilovao siročadi njegovoj!
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
Neka mu se zatre potomstvo, u drugome koljenu neka se utrne ime njegovo!
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
Spominjao se Jahve grijeha njegovih, i grijeh njegove majke nek' se ne izbriše:
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
nek budu svagda Jahvi pred očima! Neka se sa zemlje izbriše spomen njihov!”
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
Jer se ne spomenu da čini milosrđe, već proganjaše bijedna i uboga i u smrt gonjaše čovjeka srca shrvana.
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
Prokletstvo je ljubio, pa neka ga stigne; blagoslova ne htjede, daleko nek' je od njega!
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
Prokletstvom nek' se odjene kao haljinom, neka kao voda uđe u njega i kao ulje u kosti njegove.
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
Bilo mu haljinom kojom se pokriva, pojas kojim se svagda paše!
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
Tako nek' plati Jahve tužiteljima mojim koji zlo govore protiv duše moje!
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
A ti, Jahve, Gospode, rad imena svog zauzmi se za me, spasi me jer je dobrostiva ljubav tvoja!
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
Jer bijedan sam i ubog, i srce je moje ranjeno u meni.
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
K'o sjena što se naginje ja nestajem, progone me kao skakavca.
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
Od posta mi koljena klecaju i tijelo moje omrša.
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
Ruglom sam njima postao, kimaju glavom kad me vide.
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
Pomozi mi, Jahve, Bože moj, po doborti me svojoj spasi!
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
Nek' upoznaju da je ovo ruka tvoja i da si ti ovo učinio, Jahve!
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
Oni nek' proklinju, ti blagoslivljaj; nek' se postide koji se na me podižu, a sluga tvoj nek' se raduje!
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
Stidom nek' se odjenu tužitelji moji i sramotom svojom nek' se k'o plaštem pokriju!
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
Slavit ću Jahvu iz svega grla i hvalit' ga u veliku mnoštvu
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
jer stoji s desne siromahu da mu dušu spasi od sudaca.
