Psaltaren 109
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
Aka mawt ham David kah Tingtoenglung Kai kah koehnah Pathen aw hilphah boeh.
2 Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
Halang kah a ka neh hlangthai palat kah a ka te kai taengah ong uh tih a lai loh a honghi a thui uh.
3 Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
Hmuhuetnah olka neh kai m'vael uh tih a honghi nen khaw kai n'nen uh.
4 Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
Kai kah lungnah dongah kai n'khingkhoek uh cakhaw kai loh thangthuinah ka khueh pah.
5 De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
Hno then te kai taengah boethae neh, kai kah lungnah te hmuhuetnah neh a khueh uh.
6 Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
Anih te halang loh cawh saeh lamtah a bantang kut ah Satan pai pah saeh.
7 Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
Anih te laitloek vaengah a halang phoe pah saeh lamtah a thangthuinah te tholh la poeh saeh.
8 Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
A hing tue khaw a bawn la om saeh lamtah, a cawhnah te hlang tloe loh rhawt saeh.
9 Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
A ca rhoek te cadah la, a yuu khaw nuhmai la om uh saeh.
10 Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
A ca rhoek khaw poeng poeng uh saeh lamtah buh bih uh saeh. A imrhong khui lamkah vawtthaih uh saeh.
11 De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
A khueh boeih te puhlah loh n'hlaeh saeh lamtah a thaphu te kholong loh poelyoe pah saeh.
12 Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
Anih taengah sitlohnah aka khueh om boel saeh lamtah a ca cadah rhoek te aka rhen om boel saeh.
13 Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
A hmailong kah cadilcahma te phae la om saeh lamtah a ming khaw a tloe la hmata bal saeh.
14 På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
A napa rhoek kathaesainah te BOEIPA hmaiah poek saeh lamtah a manu kah tholhnah te hmata boel saeh.
15 Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
A tholhnah te BOEIPA hmaiah om taitu saeh lamtah amih poekkoepnah te diklai lamkah phae la om saeh.
16 Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
Sitlohnah khueh ham poek pawt tih khodaeng lungma neh thinko aka paeng hlang te duek sak ham a hloem.
17 Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
Rhunkhuennah te a lungnah dongah amah tlak thil saeh. Yoethennah khuiah a naem pawt dongah a taeng lamkah vikvik lakhla saeh.
18 Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
Rhunkhuennah te khaw a himbai la bai saeh lamtah a kotak khuiah tui bangla, a rhuh khuiah khaw situi bangla kun pah saeh.
19 Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
Amah te himbai cun bangla om pah saeh lamtah cihin bangla yen taitu saeh.
20 Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
Hekah he BOEIPA taeng lamkah kai aka khingkhoek rhoek neh ka hinglu he a thae la aka thui rhoek kah thaphu la om saeh.
21 Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
Tedae namah tah ka Boeipa Yahovah coeng ni. Na sitlohnah then te na ming ham, kai taengah saii lamtah n'huul lah.
22 Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
Kai tah mangdaeng neh khodaeng la ka om tih ka lungbuei khaw ka kotak ah thiip coeng.
23 Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
Khokhawn a khuup vaengkah bangla ka khum tih kaisih bangla ka congpet.
24 Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
Yaehnah dongah ka khuklu hlinghlawk tih ka pum dongkah ka tha khaw pim coeng.
25 Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
Te vaengah kai he amih kah kokhahnah la ka om tih kai m'hmuh uh vaengah a lu a hinghuen uh.
26 Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
BOEIPA ka Pathen aw kai n'bom lah. Namah kah sitlohnah vanbangla kai n'khang lah.
27 Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
Te vaengah BOEIPA namah loh na kut neh na saii te ming uh saeh.
28 Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
Amih te thaephoei thil uh cakhaw namah loh yoethen na paek bitni. Tlai thil uh cakhaw yahpok uh saeh lamtah na sal loh a kohoe saeh.
29 Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
Kai aka khingkhoek rhoek te mingthae loh a vuei uh vetih amamih kah yahopohnah loh hnikul bangla cun uh ni.
30 Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
Ka ka neh a nah la BOEIPA ka uem vetih hlangping lakli ah amah te ka thangthen ni.
31 Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
A hinglu aka boe sak lamloh khang ham khodaeng kah bantang ah a pai pah.
