Psaltaren 108

1 En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.

Cántico. Salmo. De David. Mi corazón está pronto, oh Dios; quiero cantar y entonar salmos; mi alma está despierta.

2 Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.

Salterio y lira, despertaos; despiértese la aurora (a nuestro canto).

3 Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;

Te alabaré, Yahvé, entre los pueblos, te cantaré himnos ante las naciones.

4 Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.

Porque tu misericordia es más grande que los cielos, y tu fidelidad hasta las nubes.

5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;

Muéstrate excelso, oh Dios, sobre los cielos, y brille tu gloria sobre toda la tierra,

6 På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.

para que sean libertados los que Tú amas; socorre con tu diestra y escúchanos.

7 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.

Lo dijo Dios por su santidad: “Triunfaré; repartiré a Siquem, y mediré el valle de Sucot.

8 Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.

Mía es la tierra de Galaad, mía la tierra de Manasés; Efraím es el yelmo de mi cabeza, y Judá, mi cetro;

9 Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.

Moab, la vasija de mi lavatorio; sobre Edom echaré mi calzado, sobre Filistea cantaré victoria.”

10 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?

¿Quién me conducirá a la ciudad inaccesible? ¿Quién me llevará hasta Edom?

11 Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?

¿No serás Tú, oh Dios, que nos has rechazado y que ya no sales con nuestros ejércitos?

12 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.

Ven en nuestro auxilio contra el adversario, porque vano es el concurso de los hombres.

13 I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.

Con Dios haremos proezas; Él hollará a nuestros enemigos.