Psaltaren 108

1 En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.

Canticum Psalmi ipsi David. Paratum cor meum Deus, paratum cor meum: cantabo, et psallam in gloria mea.

2 Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.

Exurge gloria mea, exurge psalterium, et cithara: exurgam diluculo.

3 Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;

Confitebor tibi in populis Domine: et psallam tibi in nationibus.

4 Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.

Quia magna est super cælos misericordia tua: et usque ad nubes veritas tua:

5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;

Exaltare super cælos Deus, et super omnem terram gloria tua:

6 På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.

ut liberentur dilecti tui. Salvum fac dextera tua, et exaudi me:

7 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.

Deus locutus est in sancto suo: Exultabo, et dividam Sichimam, et convallem tabernaculorum dimetiar.

8 Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.

Meus est Galaad, et meus est Manasses: et Ephraim susceptio capitis mei. Iuda rex meus:

9 Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.

Moab lebes spei meæ. In Idumæam extendam calceamentum meum: mihi alienigenæ amici facti sunt.

10 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?

Quis deducet me in civitatem munitam? quis deducet me usque in Idumæam?

11 Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?

Nonne tu Deus, qui repulisti nos, et non exibis Deus in virtutibus nostris?

12 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.

Da nobis auxilium de tribulatione: quia vana salus hominis.

13 I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.

In Deo faciemus virtutem: et ipse ad nihilum deducet inimicos nostros.