Psaltaren 108

1 En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.

Canto. Salmo di Davide. Il mio cuore è ben disposto, o Dio, io canterò e salmeggerò, e la mia gloria pure.

2 Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.

Destatevi, saltèro e cetra, io voglio risvegliare l’alba.

3 Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;

Io ti celebrerò fra i popoli, o Eterno, e a te salmeggerò fra le nazioni.

4 Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.

Perché grande al disopra de’ cieli è la tua benignità e la tua fedeltà giunge fino alle nuvole.

5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;

Innalzati, o Dio, al disopra de’ cieli, risplenda su tutta la terra la tua gloria!

6 På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.

Affinché i tuoi diletti sian liberati, salvaci con la tua destra e ci esaudisci.

7 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.

Iddio ha parlato nella sua santità: Io trionferò, spartirò Sichem e misurerò la valle di Succot.

8 Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.

Mio è Galaad e mio è Manasse, ed Efraim è la forte difesa del mio capo; Giuda è il mio scettro.

9 Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.

Moab è il bacino dove mi lavo; sopra Edom getterò il mio sandalo; sulla Filistia manderò gridi di trionfo.

10 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?

Chi mi condurrà nella città forte? Chi mi menerà fino in Edom?

11 Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?

Non sarai tu, o Dio, che ci hai rigettati e non esci più, o Dio, coi nostri eserciti?

12 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.

Dacci aiuto per uscir dalla distretta, poiché vano è il soccorso dell’uomo.

13 I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.

Con Dio noi faremo prodezze, ed egli schiaccerà i nostri nemici.