Psaltaren 108

1 En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.

U A paa kuu naau, e ke Akua; E oli aku no au, a e hoolea aku hoi, a me ko'u nani.

2 Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.

E ala mai, e ke kuolokani, a me ka mea kani; E ala no hoi au i ka wanaao.

3 Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;

E mililani aku au ia oe, e Iehova, iwaena o na kanaka; A e hoolea aku ia oe iwaena o na lahuikanaka.

4 Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.

No ka mea, ua nui kou lokomaikai maluna o ka lani, A me kou oiaio maluna o na ao.

5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;

Ua kiekie loa no oe, e ke Akua, maluna o ka lani, A me kou nani hoi maluna o ka honua a pau.

6 På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.

I hoopakeleia kou poe aloha, E hoola mai oe me kou lima akau, a e hoolohe ia makou.

7 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.

I mai la ke Akua ma kona mea hemolele, E hooho aku au, e mahele au ia Sekema, A e ana aku au i ke awawa o Sukota.

8 Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.

Na'u o Gileada, na'u o Manase, o Eperaima ka pale o kuu poo, A o Iuda hoi ka'u kakaolelo;

9 Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.

O Moaba ko'u ipu holoi, e hoolei au i ko'u kamaa maluna o Edoma, E kahea olioli no wau maluna o Pilisetia.

10 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?

Owai la ka mea e alakai ia'u i ke kulanakauhale paa? Owai ka mea alako ia'u a hiki i Edoma?

11 Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?

Aole anei oe, e ke Akua, ka mea i kipaku mai ia makou? E ke Akua, aole anei oe e hele pu me ko makou mau kaua?

12 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.

E haawi mai oe i ke kokuaia mai no ka pilikia; No ka mea, makehewa ke kokua ana o ke kanaka.

13 I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.

Ma ke Akua kakou e loaa'i ka ikaika, Nana no e hahi i ko kakou poe enemi.