Psaltaren 108
1 En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.
The song of `the salm of Dauid. Min herte is redi, God, myn herte is redi; Y schal singe, and Y schal seie salm in my glorie.
2 Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.
My glorie, ryse thou vp, sautrie and harp, rise thou vp; Y schal rise vp eerli.
3 Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;
Lord, Y schal knouleche to thee among puplis; and Y schal seie salm to thee among naciouns.
4 Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.
For whi, God, thi merci is greet on heuenes; and thi treuthe is til to the cloudis.
5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;
God, be thou enhaunsid aboue heuenes; and thi glorie ouer al erthe.
6 På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.
That thi derlingis be delyuerid, make thou saaf with thi riythond, and here me; God spak in his hooli.
7 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.
I schal make ful out ioye, and Y schal departe Siccimam; and Y schal mete the grete valei of tabernaclis.
8 Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.
Galaad is myn, and Manasses is myn; and Effraym is the vptaking of myn heed. Juda is my king; Moab is the caudron of myn hope.
9 Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.
In to Ydume Y schal stretche forth my scho; aliens ben maad frendis to me.
10 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?
Who schal lede me forth in to a stronge citee; who schal lede me forth til in to Idume?
11 Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?
Whether not thou, God, that hast put vs awei; and, God, schalt thou not go out in oure vertues?
12 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.
Yyue thou help to vs of tribulacioun; for the heelthe of man is veyn.
13 I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.
We schulen make vertu in God; and he schal bringe oure enemyes to nouyt.
