< Psaltaren 108 >

1 En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.
A Song, a Melody: David’s. Fixed, is my heart, O God, I will sing and touch the strings, even mine honour.
2 Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.
Awake, O harp and lyre, I will awaken the dawn!
3 Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;
I will thank thee among the peoples, O Yahweh, and will sing praise unto thee, among the tribes of men.
4 Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.
For, great, above the heavens, is thy lovingkindness, and, as far as the skies, thy faithfulness.
5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;
Be thou exalted above the heavens, O God, And, above all the earth, be thy glory.
6 På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.
To the end thy beloved ones may be delivered, Oh save thou with thy right hand and answer me!
7 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.
God, hath spoken in his holiness, I will exult! I will apportion Shechem! And, the Vale of Succoth, will I measure out;
8 Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.
Mine, is Gilead—mine, Manasseh, but, Ephraim, is the defence of my head, Judah, is my commander’s staff;
9 Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.
Moab, is my wash-bowl, Upon Edom, will I throw my shoe, Over Philistia, raise a shout of triumph.
10 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?
Who will conduct me to a fortified city? Who will lead me as far as Edom?
11 Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?
Hast not thou, O God, rejected us? and wilt not go forth, O God, with our hosts.
12 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.
Grant us help out of distress, for, vain, is the deliverance of man:
13 I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.
In God, shall we do valiantly, He himself, therefore, shall tread down our adversaries.

< Psaltaren 108 >