Psaltaren 108

1 En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.

Een lied, een psalm van David. O God! mijn hart is bereid; ik zal zingen en psalmzingen, ook mijn eer.

2 Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.

Waak op, gij luit en harp! ik zal in den dageraad opwaken.

3 Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;

Ik zal U loven onder de volken, o HEERE! en ik zal U psalmzingen onder de natien.

4 Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.

Want Uw goedertierenheid is groot tot boven de hemelen, en Uw waarheid tot aan de bovenste wolken.

5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;

Verhef U, o God! boven de hemelen, en Uw eer over de ganse aarde.

6 På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.

Opdat Uw beminden bevrijd worden; geef heil door Uw rechterhand, en verhoor ons.

7 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.

God heeft gesproken in Zijn heiligdom, dies zal ik van vreugde opspringen; ik zal Sichem delen, en het dal van Sukkoth zal ik afmeten.

8 Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.

Gilead is mijn, Manasse is mijn, en Efraim is de sterkte mijns hoofds; Juda is mijn wetgever.

9 Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.

Moab is mijn waspot; op Edom zal ik mijn schoen werpen; over Palestina zal ik juichen.

10 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?

Wie zal mij voeren in een vaste stad? Wie zal mij leiden tot in Edom?

11 Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?

Zult Gij het niet zijn, o God! Die ons verstoten hadt, en Die niet uittoogt, o God! met onze heirkrachten?

12 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.

Geef Gij ons hulp uit de benauwdheid; want des mensen heil is ijdelheid.

13 I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.

In God zullen wij kloeke daden doen, en Hij zal onze wederpartijders vertreden.