Psaltaren 108

1 En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.

En Sang, en Psalme af David.

2 Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.

Trøstigt er mit Hjerte, o Gud! jeg vil synge, jeg vil lege paa Harpe, ogsaa min Ære skal juble.

3 Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;

Vaagn op, Psalter og Harpe! jeg vil vække Morgenrøden.

4 Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.

Jeg vil takke dig, Herre! iblandt Folkene og lege paa Harpe for dig iblandt Folkestammer.

5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;

Thi din Miskundhed er stor over Himlene og din Sandhed indtil Skyerne.

6 På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.

Ophøj dig, Gud! over Himlene, og din Ære være over al Jorden!

7 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.

Paa det dine elskelige maa udfries, saa frels med din højre Haand og bønhør os!

8 Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.

Gud har talt i sin Helligdom, jeg vil fryde mig; jeg vil uddele Sikem og opmaale Sukots Dal.

9 Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.

Mig hører Gilead til, mig hører Manasse til, og Efraim er mit Hoveds Værn, Juda er min Herskerstav.

10 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?

Moab er mit Vadskefad; jeg vil kaste min Sko til Edom; bryd ud i Jubel over mig, du Filisterland!

11 Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?

Hvo vil føre mig tilden faste Stad? hvo har ledet mig til Edom?

12 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.

Mon ikke du, Gud, som har forkastet os? og vil du, Gud, ikke uddrage med vore Hære?

13 I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.

Fly os Hjælp af Nød; thi Menneskers Hjælp er Forfængelighed. Ved Gud ville vi vinde Kraft; og han skal nedtræde vore Fjender.