< Psaltaren 108 >
1 En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.
David kah Tingtoeng laa Pathen aw ka lungbuei cikngae la ka hlai vetih ka thangpomnah nen khaw ka tingtoeng ni.
2 Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.
Thangp a neh rhotoeng haenghang lamtah khopo ah kai ka haeng lah eh.
3 Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;
Pilnam rhoek lakliah BOEIPA namah te kan uem saeh lamtah, namtu pawt taengah nang kan tingtoeng eh.
4 Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.
Na sitlohnah tah vaan lakah sang tih, na oltak loh khomong khaw a puet.
5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;
Pathen tah vaan ah, na thangpomnah te diklai pum ah pomsang pai saeh.
6 På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.
Na lungnah rhoek te pumcum uh van saeh. Na bantang kut neh khang lamtah, kai n'doo lah.
7 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.
Pathen loh a hmuencim lamkah, “Ka sundaep vetih, Shekhem te ka boe phoeiah Sukkoth kol ka suem ni.
8 Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.
Gilead he kai kah tih, Manasseh khaw kai kah. Ephraim khaw ka lu ham lunghim tih, Judah khaw ka taem ni.
9 Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.
Moab tah kai kah tuihluknah am ni. Edom soah ka khokhom ka voeih tih, Philistia te ka yuhui thil.
10 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?
Hmuencak khopuei la ulong kai n'khuen eh? Edom la ulong kai m'mawt eh?,” a ti.
11 Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?
Pathen nang loh kaimih nan hlahpham pawt tih, Pathen namah te kaimih kah caempuei rhoek taengla na pawk moenih a?
12 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.
Hlang kah loeihnah he a poeyoek. Te dongah rhal taengah khaw, kaimih he bomnah m'pae lah.
13 I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.
Pathen neh caem ka tloek uh vetih, ka rhal ka suntlae ni.