Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Alabad al SEÑOR, porque es bueno; porque para siempre es su misericordia.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Diganlo los redimidos del SEÑOR, los que ha redimido del poder del enemigo,
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
y los ha congregado de las tierras, del oriente y del occidente, del aquilón y del mar.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Anduvieron perdidos por el desierto, por la soledad sin camino, sin hallar ciudad en dónde vivir.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Hambrientos y sedientos, su alma desfallecía en ellos.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Y clamaron al SEÑOR en su angustia, los libró de sus aflicciones.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
Los dirigió por camino derecho, para que viniesen a ciudad de habitación.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Alaben al SEÑOR por su misericordia; y sus maravillas para con los hijos de los hombres.
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
Porque sació al alma menesterosa, y llenó de bien al alma hambrienta.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Los que moraban en tinieblas y sombra de muerte aprisionados, en aflicción y en hierros,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
por cuanto fueron rebeldes a las palabras del SEÑOR, y aborrecieron el consejo del Altísimo.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Por eso quebrantó él con trabajo sus corazones, cayeron y no hubo quién los ayudase.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Luego que clamaron al SEÑOR en su angustia, los libró de sus aflicciones.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
Los sacó de las tinieblas, y de la sombra de muerte; y rompió sus prisiones.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Alaben al SEÑOR por su misericordia, y sus maravillas para con los hijos de los hombres.
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
Porque quebrantó las puertas de bronce, y desmenuzó los cerrojos de hierro.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Los locos, a causa del camino de su rebelión; y a causa de sus maldades fueron afligidos,
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
su alma abominó toda vianda; y llegaron hasta las puertas de la muerte.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Mas clamaron al SEÑOR en su angustia; y los salvó de sus aflicciones.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
Envió su palabra, y los curó, y los libró de sus sepulturas.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Alaben al SEÑOR por su misericordia, y sus maravillas para con los hijos de los hombres.
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
Y ofrezcan sacrificios de alabanza, y publiquen sus obras con júbilo.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Los que descienden al mar en navíos, y hacen obra en las muchas aguas,
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
ellos han visto las obras del SEÑOR, y sus maravillas en el mar profundo.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
El dijo, e hizo saltar el viento de la tempestad, que levanta sus ondas;
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
suben a los cielos, descienden a los abismos; sus almas se derriten con el mal.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
Tiemblan, y titubean como borrachos, y toda su ciencia es perdida;
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
claman al SEÑOR en su angustia, y los libra de sus aflicciones.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
Hace parar la tempestad en sosiego, y sus ondas cesan.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
Se alegran luego porque se reposaron; y él los guía al término de su voluntad.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Alaben al SEÑOR por su misericordia, y sus maravillas para con los hijos de los hombres.
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Y ensálcenlo en la congregación del pueblo; y en la reunión de ancianos lo alaben.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
El puso los ríos en desierto, y los manaderos de las aguas en sed;
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
la tierra fructífera en salados; por la maldad de los que la habitan.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Vuelve el desierto en estanques de aguas, y la tierra desierta en manaderos de agua.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
Y aposenta allí hambrientos, y aderezan allí ciudad para habitación;
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
y siembran campos, y plantan viñas; y rinden fruto de aumento.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
Y los bendice, y se multiplican en gran manera; y no disminuye sus bestias.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Y después son menoscabados, y abatidos de tiranía; de males y congojas.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
El derrama menosprecio sobre los príncipes, y les hace andar errados, vagabundos, sin camino.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Y levanta al pobre de la pobreza, y vuelve las familias como ovejas.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Vean los rectos, y alégrense; y toda maldad cierre su boca.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
¿Quién es sabio y guardará estas cosas, y entenderá las misericordias del SEÑOR?
