Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
¡Den gracias a Yavé, Porque Él es bueno, Porque para siempre es su misericordia!
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Que lo digan los redimidos de Yavé, Los que redimió del poder del adversario,
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
Y los que congregó de las tierras, Del oriente y del occidente, del norte y del sur.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Ellos vagaron en un desierto, en región despoblada. No hallaron un camino hacia una ciudad habitada.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Tenían hambre y sed. Sus almas desfallecían en ellos.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Pero clamaron a Yavé en su angustia. Él los libró de sus aflicciones.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
Los condujo por un camino recto Para ir a una ciudad habitada.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
¡Den gracias a Yavé por su misericordia Y por sus maravillas para los hijos de [los ]hombres!
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
Porque Él sacia al alma que tiene sed Y llena de bien al alma que tiene hambre.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Vivían en oscuridad y sombra de muerte, Prisioneros en aflicción y cadenas,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
Por cuanto fueron rebeldes a las Palabras de ʼEL Y trataron con desprecio el consejo del ʼElyón.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Por tanto Él quebrantó sus corazones con trabajo. Cayeron y no hubo quien los ayudara.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Pero en su angustia clamaron a Yavé, Él los libró de sus aflicciones.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
Los sacó de la oscuridad y de la sombra de muerte, Y rompió sus ataduras.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
¡Den gracias a Yavé por su misericordia, Y por sus maravillas para los hijos de [los] hombres!
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
Porque quebró las puertas de bronce, Y desmenuzó los cerrojos de hierro.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Fueron afligidos los necios a causa de su camino rebelde, Y a causa de sus iniquidades fueron afligidos.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
Su vida aborreció toda clase de alimento, Y se acercaron a las puertas de la muerte.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Pero a Yavé clamaron en su angustia. Él los libró de sus aflicciones.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
Envió su Palabra y los sanó, Y [los] libró de sus destrucciones.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
¡Den gracias a Yavé por su misericordia Y por sus maravillas para los hijos de [los ]hombres!
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
Ofrezcan también sacrificios de acción de gracias Y proclamen sus obras con júbilo.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Los que bajan en naves al mar, Los cuales hacen negocios sobre inmensas aguas.
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
Ellos vieron las obras de Yavé Y sus maravillas en las profundidades.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
Porque Él habló y levantó un viento tempestuoso Que levantó las olas del mar.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
Subían hacia los cielos, Bajaban a las profundidades, Su alma se derretía en su desesperación.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
Temblaban y se tambaleaban como ebrios, Y toda su pericia fue inútil.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
En su angustia clamaron a Yavé, Y Él los sacó de sus angustias.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
Calmó la tormenta De tal modo que sus olas se apaciguaron.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
Entonces se alegraron porque se calmaron. Y así los guía al puerto que anhelan.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
¡Den gracias a Yavé por su misericordia, Y por sus maravillas para los hijos de [los] hombres!
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Exáltenlo en la congregación del pueblo, Y alábenlo en la reunión de los ancianos.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Él cambia ríos en desierto Y manantiales de aguas en sequedales,
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
La tierra fructífera en estéril, Por la perversidad de los que viven en ella.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Él convierte el desierto en estanques de aguas, Y la tierra seca en manantiales.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
Allí coloca a los que tienen hambre, Para que establezcan una ciudad habitada.
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
Siembran campos y plantan viñas Y recogen abundante fruto.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
Los bendice, Y se multiplican grandemente. No permite que disminuya su ganado
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Cuando son menguados y abatidos Por medio de opresión, aflicción y tristeza.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
Él derrama menosprecio sobre los nobles, Y los destina a vagar errantes en un desierto.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Pero Él pone en alto a los pobres lejos de la aflicción Y hace que [sus] familias sean como un rebaño.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Los rectos lo ven y se alegran, Pero toda injusticia cierra su boca.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
¿Quién es sabio? Observe estas cosas, Y entenderá las misericordias de Yavé.
