Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Pris Herren, for han er god, hans miskunnhet varer evindelig.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Så sie Herrens gjenløste, de som han har gjenløst av nødens hånd,
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
og som han har samlet fra landene, fra øst og fra vest, fra nord og fra havet.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
De fór vill i ørkenen, i et uveisomt øde, de fant ikke en by å bo i.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
De var hungrige og tørste, deres sjel vansmektet i dem.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Da ropte de til Herren i sin nød; av deres trengsler utfridde han dem,
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
og han førte dem på rett vei, så de gikk til en by de kunde bo i.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
De skal prise Herren for hans miskunnhet og for hans undergjerninger mot menneskenes barn;
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
for han mettet den vansmektende sjel og fylte den hungrige sjel med godt.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
De satt i mørke og i dødsskygge, bundet i elendighet og jern,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
fordi de hadde vært gjenstridige mot Guds ord og foraktet den Høiestes råd.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Derfor bøide han deres hjerter ved lidelse; de snublet, og det var ikke nogen hjelper.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Da ropte de til Herren i sin nød; av deres trengsler frelste han dem.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
Han førte dem ut av mørke og dødsskygge og rev sønder deres bånd.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
De skal prise Herren for hans miskunnhet og for hans undergjerninger mot menneskenes barn;
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
for han brøt sønder porter av kobber og hugg sønder bommer av jern.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
De var dårer og blev plaget for sin syndige vei og for sine misgjerninger;
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
deres sjel vemmedes ved all mat, og de kom nær til dødens porter.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Da ropte de til Herren i sin nød; av deres trengsler frelste han dem.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
Han sendte sitt ord og helbredet dem og reddet dem fra deres graver.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
De skal prise Herren for hans miskunnhet og for hans undergjerninger mot menneskenes barn;
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
og ofre takkoffere og fortelle om hans gjerninger med jubel.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
De som fór ut på havet i skib, som drev handel på store vann,
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
de så Herrens gjerninger og hans underverker på dypet.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
Han bød og lot det komme en stormvind, og den reiste dets bølger.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
De fór op imot himmelen, de fór ned i avgrunnene, deres sjel blev motløs i ulykken.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
De tumlet og vaklet som en drukken mann, og all deres visdom blev til intet.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Da ropte de til Herren i sin nød, og av deres trengsler førte han dem ut.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
Han lot stormen bli til stille, og bølgene omkring dem tidde.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
Og de gledet sig over at de la sig; og han førte dem til den havn de ønsket.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
De skal prise Herren for hans miskunnhet og for hans undergjerninger mot menneskenes barn
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
og ophøie ham i folkets forsamling og love ham der hvor de gamle sitter.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Han gjorde elver til en ørken og vannkilder til et tørstig land,
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
et fruktbart land til et saltland for deres ondskaps skyld som bodde der.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Han gjorde en ørken til en vannrik sjø og et tørt land til vannkilder.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
Og han lot de hungrige bo der, og de grunnla en by til å bo i.
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
Og de tilsådde akrer og plantet vingårder, og de vant den frukt de bar.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
Og han velsignet dem, og de blev meget tallrike, og av fe gav han dem ikke lite.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Så minket de igjen og blev nedbøiet ved trengsel, ulykke og sorg.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
Han som utøser forakt over fyrster og lar dem fare vill i et uveisomt øde,
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
han ophøiet den fattige av elendighet og gjorde slektene som hjorden.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
De opriktige ser det og gleder sig, og all ondskap lukker sin munn.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Den som er vis, han akte på dette og merke på Herrens nådegjerninger!
