Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Mwebaze Mukama, kubanga mulungi; okwagala kwe kubeerera emirembe gyonna.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Kale abanunule ba Mukama boogere bwe batyo; abo be yanunula mu mikono gy’abalabe;
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
abo be yakuŋŋaanya mu mawanga; okuva Ebugwanjuba n’Ebuvanjuba, n’okuva obukiikakkono ne mu bukiikaddyo.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Abamu baataataaganira mu malungu nga babuliddwa ekkubo eribatwala ku kibuga gye banaabeeranga.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Baalumwa ennyonta n’enjala, obulamu bwabwe ne butandika okusereba.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Bwe batyo ne bakaabira Mukama nga bali mu kabi; n’abawonya mu kweraliikirira kwabwe.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
Yabakulembera butereevu n’abatuusa mu kibuga mwe baabeera.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Kale singa beebazanga Mukama olw’okwagala kwe okutaggwaawo, n’olw’eby’ekitalo by’akolera abaana b’abantu!
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
Kubanga abalina ennyonta abanywesa, n’abayala abakkusa ebirungi.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Abamu baatuulanga mu kizikiza ne mu kisiikirize eky’okufa; abasibiddwa mu byuma era abali mu nnaku ennyingi;
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
kubanga baajeemera ekigambo kya Katonda, ne banyoomoola amagezi g’oyo Ali Waggulu Ennyo.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Baakozesebwa emirimu egy’amaanyi, emitima gyabwe ne gijjula obuyinike; baagwanga wansi, naye nga tebalina abasitulawo.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Bwe batyo ne bakaabirira Mukama nga bali mu bizibu byabwe, era n’abawonya;
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
n’abaggya mu kizikiza ne mu kisiikirize eky’okufa; n’enjegere ezaali zibasibye n’azikutula.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Kale singa beebazanga Mukama olw’okwagala kwe okutaggwaawo, n’olwebikolwa bye eby’ekitalo by’akolera abaana b’abantu!
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
Kubanga enzigi ez’ebikomo azaasaayasa, n’emitayimbwa egy’ekyuma agimenyamu.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Abamu baafuuka basirusiru olw’obujeemu bwabwe; ne babonaabona olw’ebikolwa byabwe ebibi.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
Ne batamwa emmere yonna, ne babulako katono ddala okufa.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Bwe batyo ne bakaabirira Mukama nga bali mu buzibu obwo, n’abawonya.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
Yabatumira ekigambo kye, n’awonya endwadde zaabwe; n’abalokola mu kuzikirira.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Kale singa beebazanga Mukama olw’okwagala kwe okutaggwaawo, n’olw’ebikolwa bye eby’ekyewuunyo by’akolera abaana b’abantu!
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
Bamuleeterenga ebiweebwayo eby’okwebaza, era batendenga ebikolwa bye n’ennyimba ez’essanyu.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Abalala baasaabalira mu maato ku nnyanja; baali basuubuzi b’oku gayanja aganene.
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
Baalaba Mukama bye yakola, ebikolwa bye eby’ekitalo mu buziba bw’ennyanja.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
Kubanga yalagira omuyaga ne gusitula amayengo waggulu.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
Ne gagulumira okutuuka ku ggulu, ate ne gakka wansi mu ddubi; akabenje ne kabayitirira, ne baggwaamu amaanyi.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
Ne beesunda, eruuyi n’eruuyi ne baba ng’omutamiivu atagala; n’amagezi ne gabaggwaako.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Bwe batyo ne bakaabira Mukama nga bali mu buzibu; n’abawonya mu kweraliikirira kwabwe.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
Omuyaga yagusirisa, ennyanja n’etteeka.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
Ne bajjula essanyu kubanga ennyanja yateeka; n’abakulembera n’abatuusa bulungi ku mwalo gwabwe.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Kale singa abantu beebazanga Mukama olw’okwagala kwe okutaggwaawo, n’olw’ebikolwa bye eby’ekyewuunyo by’akolera abaana b’abantu!
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Bamugulumizenga ng’abantu bakuŋŋaanye, era bamutenderezenga mu lukiiko lw’abakulu.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Afuula emigga amalungu, n’emikutu gy’amazzi ne giba ng’ettaka ekkalu,
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
ensi engimu n’agifuula olukoola olw’olunnyo olw’obwonoonyi bw’abantu baamu.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Eddungu yalijjuza ebidiba by’amazzi, n’ensi enkalu n’agikulukusizaamu amazzi,
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
abalina enjala n’abateeka omwo, ne beezimbira ekibuga eky’okubeeramu,
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
ennimiro zaabwe ne bazisigamu emmere, ne basimba emizabbibu, ne bakungula ebibala bingi.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
Yabawa omukisa gwe, ne beeyongera obungi; n’ebisibo byabwe n’atabiganya kukendeera.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Ate ne bakendeera obungi, ne bakkakkanyizibwa olw’okujeezebwa, n’okujoogebwa n’okulaba ennaku;
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
oyo anyooma n’abakungu, n’ababungeetanyiza mu lukoola omutali kantu.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Naye abaali mu kwetaaga yabamalako ennaku n’okubonaabona, n’ayaza ezzadde lyabwe ng’ebisibo.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Abagolokofu, bino babiraba ne basanyuka; naye abakola ebibi bo basirika busirisi.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Abalina amagezi bonna, bagondere ebigambo bino era bategeere okwagala kwa Mukama okutaggwaawo.
