Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Alleluia. Confitemini Domino quoniam bonus: quoniam in sæculum misericordia eius.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Dicant qui redempti sunt a Domino, quos redemit de manu inimici: et de regionibus congregavit eos:
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
A solis ortu, et occasu: ab Aquilone, et mari.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Erraverunt in solitudine in inaquoso: viam civitatis habitaculi non invenerunt,
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Esurientes, et sitientes: anima eorum in ipsis defecit.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Et clamaverunt ad Dominum cum tribularentur: et de necessitatibus eorum eripuit eos.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
Et deduxit eos in viam rectam: ut irent in civitatem habitationis.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Confiteantur Domino misericordiæ eius: et mirabilia eius filiis hominum.
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
Quia satiavit animam inanem: et animam esurientem satiavit bonis.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Sedentes in tenebris, et umbra mortis: vinctos in mendicitate, et ferro.
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
Quia exacerbaverunt eloquia Dei: et consilium Altissimi irritaverunt.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Et humiliatum est in laboribus cor eorum: infirmati sunt, nec fuit qui adiuvaret.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Et clamaverunt ad Dominum cum tribularentur: et de necessitatibus eorum liberavit eos.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
Et eduxit eos de tenebris, et umbra mortis: et vincula eorum dirupit.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Confiteantur Domino misericordiæ eius: et mirabilia eius filiis hominum.
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
Quia contrivit portas æreas: et vectes ferreos confregit.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Suscepit eos de via iniquitatis eorum: propter iniustitias enim suas humiliati sunt.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
Omnem escam abominata est anima eorum: et appropinquaverunt usque ad portas mortis.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Et clamaverunt ad Dominum cum tribularentur: et de necessitatibus eorum liberavit eos.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
Misit verbum suum, et sanavit eos: et eripuit eos de interitionibus eorum.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Confiteantur Domino misericordiæ eius: et mirabilia eius filiis hominum.
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
Et sacrificent sacrificium laudis: et annuncient opera eius in exultatione.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Qui descendunt mare in navibus, facientes operationem in aquis multis.
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
Ipsi viderunt opera Domini, et mirabilia eius in profundo.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
Dixit, et stetit spiritus procellæ: et exaltati sunt fluctus eius.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
Ascendunt usque ad cælos, et descendunt usque ad abyssos: anima eorum in malis tabescebat.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
Turbati sunt, et moti sunt sicut ebrius: et omnis sapientia eorum devorata est.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Et clamaverunt ad Dominum cum tribularentur, et de necessitatibus eorum eduxit eos.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
Et statuit procellam eius in auram: et siluerunt fluctus eius.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
Et lætati sunt quia siluerunt: et deduxit eos in portum voluntatis eorum.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Confiteantur Domino misericordiæ eius: et mirabilia eius filiis hominum.
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Et exaltent eum in Ecclesia plebis: et in cathedra seniorum laudent eum.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Posuit flumina in desertum: et exitus aquarum in sitim.
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
Terram fructiferam in salsuginem, a malitia inhabitantium in ea.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Posuit desertum in stagna aquarum: et terram sine aqua in exitus aquarum.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
Et collocavit illic esurientes: et constituerunt civitatem habitationis.
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
Et seminaverunt agros, et plantaverunt vineas: et fecerunt fructum nativitatis.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
Et benedixit eis, et multiplicati sunt nimis: et iumenta eorum non minoravit.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Et pauci facti sunt: et vexati sunt a tribulatione malorum, et dolore.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
Effusa est contemptio super principes: et errare fecit eos in invio, et non in via.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Et adiuvit pauperem de inopia: et posuit sicut oves familias.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Videbunt recti, et lætabuntur: et omnis iniquitas oppilabit os suum.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Quis sapiens et custodiet hæc? et intelliget misericordias Domini?
