< Psaltaren 107 >

1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
「主に感謝せよ、主は恵みふかく、そのいつくしみはとこしえに絶えることがない」と、
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
主にあがなわれた者は言え。主は彼らを悩みからあがない、
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
もろもろの国から、東、西、北、南から彼らを集められた。
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
彼らは人なき荒野にさまよい、住むべき町にいたる道を見いださなかった。
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
彼らは飢え、またかわき、その魂は彼らのうちに衰えた。
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
彼らはその悩みのうちに主に呼ばわったので、主は彼らをその悩みから助け出し、
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
住むべき町に行き着くまで、まっすぐな道に導かれた。
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
どうか、彼らが主のいつくしみと、人の子らになされたくすしきみわざとのために、主に感謝するように。
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
主はかわいた魂を満ち足らせ、飢えた魂を良き物で満たされるからである。
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
暗黒と深いやみの中にいる者、苦しみと、くろがねに縛られた者、
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
彼らは神の言葉にそむき、いと高き者の勧めを軽んじたので、
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
主は重い労働をもって彼らの心を低くされた。彼らはつまずき倒れても、助ける者がなかった。
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
彼らはその悩みのうちに主に呼ばわったので、主は彼らをその悩みから救い、
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
暗黒と深いやみから彼らを導き出して、そのかせをこわされた。
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
どうか、彼らが主のいつくしみと、人の子らになされたくすしきみわざとのために、主に感謝するように。
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
主は青銅のとびらをこわし、鉄の貫の木を断ち切られたからである。
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
ある者はその罪に汚れた行いによって病み、その不義のゆえに悩んだ。
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
彼らはすべての食物をきらって、死の門に近づいた。
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
彼らはその悩みのうちに主に呼ばわったので、主は彼らをその悩みから救い、
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
そのみ言葉をつかわして、彼らをいやし、彼らを滅びから助け出された。
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
どうか、彼らが主のいつくしみと、人の子らになされたくすしきみわざとのために、主に感謝するように。
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
彼らが感謝のいけにえをささげ、喜びの歌をもって、そのみわざを言いあらわすように。
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
舟で海にくだり、大海で商売をする者は、
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
主のみわざを見、また深い所でそのくすしきみわざを見た。
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
主が命じられると暴風が起って、海の波をあげた。
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
彼らは天にのぼり、淵にくだり、悩みによってその勇気は溶け去り、
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
酔った人のようによろめき、よろめいて途方にくれる。
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
彼らはその悩みのうちに主に呼ばわったので、主は彼らをその悩みから救い出された。
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
主があらしを静められると、海の波は穏やかになった。
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
こうして彼らは波の静まったのを喜び、主は彼らをその望む港へ導かれた。
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
どうか、彼らが主のいつくしみと、人の子らになされたくすしきみわざとのために、主に感謝するように。
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
彼らが民の集会で主をあがめ、長老の会合で主をほめたたえるように。
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
主は川を野に変らせ、泉をかわいた地に変らせ、
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
肥えた地をそれに住む者の悪のゆえに塩地に変らせられる。
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
主は野を池に変らせ、かわいた地を泉に変らせ、
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
飢えた者をそこに住まわせられる。こうして彼らはその住むべき町を建て、
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
畑に種をまき、ぶどう畑を設けて多くの収穫を得た。
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
主が彼らを祝福されたので彼らは大いにふえ、その家畜の減るのをゆるされなかった。
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
彼らがしえたげと、悩みと、悲しみとによって減り、かつ卑しめられたとき、
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
主はもろもろの君に侮りをそそぎ、道なき荒れ地にさまよわせられた。
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
しかし主は貧しい者を悩みのうちからあげて、その家族を羊の群れのようにされた。
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
正しい者はこれを見て喜び、もろもろの不義はその口を閉じた。
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
すべて賢い者はこれらの事に心をよせ、主のいつくしみをさとるようにせよ。

< Psaltaren 107 >