Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Celebrate l’Eterno, perch’egli è buono, perché la sua benignità dura in eterno!
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Così dicano i riscattati dall’Eterno, ch’egli ha riscattati dalla mano dell’avversario
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
e raccolti da tutti i paesi, dal levante e dal ponente, dal settentrione e dal mezzogiorno.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Essi andavano errando nel deserto per vie desolate; non trovavano città da abitare.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Affamati e assetati, l’anima veniva meno in loro.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Allora gridarono all’Eterno nella loro distretta, ed ei li trasse fuori dalle loro angosce.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
Li condusse per la diritta via perché giungessero a una città da abitare.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Celebrino l’Eterno per la sua benignità, e per le sue maraviglie a pro dei figliuoli degli uomini!
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
Poich’egli ha saziato l’anima assetata, ed ha ricolmato di beni l’anima affamata.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Altri dimoravano in tenebre e in ombra di morte, prigionieri nell’afflizione e nei ferri,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
perché s’erano ribellati alle parole di Dio e aveano sprezzato il consiglio dell’Altissimo;
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
ond’egli abbatté il cuor loro con affanno; essi caddero, e non ci fu alcuno che li soccorresse.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Allora gridarono all’Eterno nella loro distretta, e li salvò dalle loro angosce;
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
li trasse fuori dalle tenebre e dall’ombra di morte, e ruppe i loro legami.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Celebrino l’Eterno per la sua benignità, e per le sue maraviglie a pro dei figliuoli degli uomini!
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
Poich’egli ha rotte le porte di rame, e ha spezzato le sbarre di ferro.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Degli stolti erano afflitti per la loro condotta ribelle e per le loro iniquità.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
L’anima loro abborriva ogni cibo, ed eran giunti fino alle porte della morte.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Allora gridarono all’Eterno nella loro distretta, e li salvò dalle loro angosce.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
Mandò la sua parola e li guarì, e li scampò dalla fossa.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Celebrino l’Eterno per la sua benignità, e per le sue maraviglie a pro dei figliuoli degli uomini!
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
Offrano sacrifizi di lode, e raccontino le sue opere con giubilo!
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Ecco quelli che scendon nel mare su navi, che trafficano sulle grandi acque;
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
essi veggono le opere dell’Eterno e le sue maraviglie nell’abisso.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
Poich’egli comanda e fa levare il vento di tempesta, che solleva le onde del mare.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
Salgono al cielo, scendono negli abissi; l’anima loro si strugge per l’angoscia.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
Traballano e barcollano come un ubriaco, e tutta la loro saviezza vien meno.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Ma, gridando essi all’Eterno nella loro distretta, egli li trae fuori dalle loro angosce.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
Egli muta la tempesta in quiete, e le onde si calmano.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
Essi si rallegrano perché si sono calmate, ed ei li conduce al porto da loro desiderato.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Celebrino l’Eterno per la sua benignità, e per le sue maraviglie a pro dei figliuoli degli uomini!
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Lo esaltino nell’assemblea del popolo, e lo lodino nel consiglio degli anziani!
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Egli cambia i fiumi in deserto, e le fonti dell’acqua in luogo arido;
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
la terra fertile in pianura di sale, per la malvagità de’ suoi abitanti.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Egli cambia il deserto in uno stagno, e la terra arida in fonti d’acqua.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
Egli fa quivi abitar gli affamati ed essi fondano una città da abitare.
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
Vi seminano campi e vi piantano vigne, e ne raccolgono frutti abbondanti.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
Egli li benedice talché moltiplicano grandemente, ed egli non lascia scemare il loro bestiame.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Ma poi sono ridotti a pochi, umiliati per l’oppressione, per l’avversità e gli affanni.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
Egli spande lo sprezzo sui principi, e li fa errare per deserti senza via;
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
ma innalza il povero traendolo dall’afflizione, e fa moltiplicar le famiglie a guisa di gregge.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Gli uomini retti lo vedono e si rallegrano, ed ogni iniquità ha la bocca chiusa.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Chi è savio osservi queste cose, e consideri la benignità dell’Eterno.
