Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Bekennet Jehovah; denn Er ist gut, denn Seine Barmherzigkeit ist ewig,
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Sprechen die Erlösten Jehovahs, die Er aus des Drängers Hand erlöst hat,
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
Und sie zusammen hat gebracht aus den Ländern vom Aufgang und vom Abend, von Mitternacht und vom Meere.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Sie irrten in der Wüste, im Wüstenland, des Weges, sie fanden keine Stadt, um darinnen zu wohnen;
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Hungernd, auch dürstend, ihre Seele verzagte in ihnen.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Und sie schrien zu Jehovah in ihrer Drangsal, aus ihren Ängsten rettete Er sie.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
Und ließ sie den geraden Weg gehen, daß sie zur Stadt gingen, um darinnen zu wohnen.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Sie sollen Jehovah bekennen ob Seiner Barmherzigkeit, und ob Seiner Wunder an den Söhnen des Menschen.
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
Daß Er sättigt die lechzende Seele, und die hungernde Seele mit Gutem erfüllt.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Die, so in Finsternis und Todesschatten saßen, im Elend und in Eisen gebunden,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
Weil Gottes Reden sie sich widersetzt, und den Rat des Höchsten gelästert hatten,
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Und Er beugte ihr Herz durch Mühsal. Sie strauchelten, und niemand stand ihnen bei.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Und sie schrien zu Jehovah in ihrer Drangsal, und Er rettete sie aus ihren Ängsten,
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
Und brachte sie heraus aus Finsternis und Todesschatten, und riß ab ihre Bande.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Sie sollen Jehovah bekennen ob Seiner Barmherzigkeit, und ob Seiner Wunder an den Söhnen des Menschen.
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
Daß Er eherne Türen brach und eiserne Riegel zerhieb.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Die Törichten, ob dem Wege ihrer Übertretung und ob ihren Missetaten wurden sie gedemütigt.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
Daß ihrer Seele vor aller Speise graute, und sie die Tore des Todes berührten.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Und sie schrien zu Jehovah in ihrer Drangsal, aus ihren Ängsten rettete Er sie.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
Er sandte Sein Wort und heilte sie, und ließ sie entrinnen aus ihren Gruben.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Sie sollen Jehovah bekennen ob Seiner Barmherzigkeit und ob Seiner Wunder an den Söhnen des Menschen.
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
Und sie sollen Opfer des Dankes opfern, und erzählen Seine Taten mit Lobpreisung.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Die hinabsteigen auf das Meer in Schiffen, die Geschäft tun auf vielen Wassern;
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
Sie sehen Jehovahs Taten, und Seine Wunder in dem Schlunde.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
Er spricht und läßt erstehen des Sturmes Wind, der seine Wogen emporhebt;
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
Sie steigen hinauf zum Himmel, sie fahren hinab in Abgründe, ihre Seele zerfließt vor Bösem.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
Sie taumeln und schwanken wie ein Trunkener, und all ihre Weisheit ist verschlungen.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Und sie schreien zu Jehovah in ihrer Drangsal, und aus ihren Ängsten bringt Er sie heraus.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
Er läßt zur Stille erstehen den Sturm, und ihre Wogen schweigen.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
Und sie sind fröhlich, daß sie zur Ruhe kommen, und Er führt sie zum Hafen ihrer Lust.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Sie sollen Jehovah bekennen ob Seiner Barmherzigkeit und ob Seiner Wunder an des Menschen Söhnen.
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Und sie sollen Ihn erhöhen in der Versammlung des Volkes, und Ihn loben auf dem Sitze der Alten.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Flüsse setzt Er zur Wüste, die Ausflüsse des Wassers zum Durstland.
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
Ein fruchtbar Land zum Salzgrund, ob der Bosheit derer, die darin wohnen.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Die Wüste setzt Er zum Teich der Wasser, und dürres Land zu Ausflüssen der Wasser.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
Und läßt Hungrige dort wohnen, daß eine Stadt sie bereiten zum Wohnen.
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
Und daß Felder sie besäen, und Weinberge pflanzen und machen des Ertrages Frucht.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
Und Er segnet sie, daß sie sich sehr mehren, und macht ihres Viehs nicht wenig.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Und ihrer waren wenig und sie beugten sich ob des Zwanges von Übel und Gram.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
Er goß Verachtung auf die Edlen und ließ sie irren in der Öde ohne Weg.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Und Er hebt in die Höhe aus dem Elend den Dürftigen und setzt die Familien wie eine Herde.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Die Redlichen sehen es und sind fröhlich, und aller Verkehrtheit wird ihr Mund zugestopft.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Wer ist weise und behält dies, und versteht Jehovahs Barmherzigkeit?
