Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
«Danket dem Herrn, denn er ist gütig, denn seine Gnade währt ewig!»
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
So sollen sagen die Erlösten des HERRN, die er aus der Hand des Feindes erlöst
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
und die er aus den Ländern zusammengebracht hat, vom Aufgang und vom Niedergang, von Mitternacht und vom Meer,
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
die irregingen in der Wüste, auf ungebahntem Weg und keine Stadt fanden, wo sie wohnen konnten,
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
hungrig und durstig, daß ihre Seele in ihnen verschmachtete.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
und führte sie auf den rechten Weg, daß sie zu einer bewohnten Stadt gelangten,
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern,
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
daß er die durstige Seele getränkt und die hungernde Seele mit Gutem gesättigt hat!
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Die in Finsternis und Todesschatten saßen, gebunden in Elend und Eisen,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
weil sie den Geboten Gottes widerstrebt und den Rat des Höchsten verachtet hatten,
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
so daß er ihr Herz durch Strafe beugte, daß sie dalagen und ihnen niemand half.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten,
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
und führte sie aus Finsternis und Todesschatten heraus und zerriß ihre Bande,
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern,
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
daß er eherne Türen zerbricht und eiserne Riegel zerschlägt!
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Die Toren, die wegen ihrer Übertretung und um ihrer Missetaten willen geplagt wurden,
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
daß ihrer Seele vor aller Nahrung ekelte und sie nahe waren den Pforten des Todes.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
Er sandte sein Wort und machte sie gesund und ließ sie ihren Gräbern entrinnen,
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern,
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
sollen ihm Dankopfer bringen und seine Taten jubelnd erzählen!
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Die in Schiffen sich aufs Meer begaben und Handel trieben auf großen Wassern,
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
die des HERRN Werke sahen und seine Wunder auf hoher See,
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
wenn er sprach und einen Sturmwind erregte, der die Wellen in die Höhe warf,
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
daß sie emporfuhren gen Himmel und hinabfuhren zur Tiefe und ihre Seele vor Angst verging;
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
daß sie wirbelten und schwankten wie Trunkene, und alle ihre Weisheit dahin war.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er führte sie heraus aus ihren Ängsten;
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
er stillte den Sturm, daß er schwieg und die Wellen sich beruhigten;
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
und jene wurden froh, daß sie sich legten; und er führte sie an das erwünschte Gestade,
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
und sollen ihn erheben in der Versammlung des Volkes und im Kreise der Ältesten ihn rühmen!
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Er machte Ströme zur Wüste und ließ Wasserquellen vertrocknen;
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
fruchtbares Land wurde zur Salzwüste wegen der Bosheit derer, die es bewohnten.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Er machte aber auch die Wüste zum Wasserteich und dürres Land zu Wasserquellen.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
Und er ließ Hungrige daselbst wohnen, und sie gründeten eine bewohnte Stadt;
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
und sie säten Äcker an und pflanzten Weinberge und hatten von den Früchten einen schönen Ertrag;
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
und er segnete sie, daß sie sich stark mehrten, und auch ihres Viehs machte er nicht wenig,
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
nachdem sie vermindert worden waren und gedemütigt durch den Druck des Unglücks und Kummers,
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
als er Verachtung auf die Fürsten goß und sie irregehen ließ in unwegsamer Wildnis;
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
aber er erhob den Armen aus dem Elend und machte die Geschlechter wie Schafherden.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Die Redlichen sollen es sehen und sich freuen, und alle Bosheit soll ihr Maul verschließen!
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Wer weise ist, der beobachte solches und merke sich die Gnadenerweisungen des HERRN!
