Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
»Danket dem HERRN, denn er ist freundlich, ja, ewiglich währt seine Gnade«:
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
so sollen die vom HERRN Erlösten sprechen, die er befreit hat aus Drangsal
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
und die er gesammelt aus den Ländern vom Aufgang her und vom Niedergang, vom Norden her und vom Meer.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Sie irrten umher in der Wüste, der Öde, und fanden den Weg nicht zu einer Wohnstatt;
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
gequält vom Hunger und vom Durst, wollte ihre Seele in ihnen verschmachten.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Da schrien sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
und leitete sie auf richtigem Wege, daß sie kamen zu einer bewohnten Ortschaft: –
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die mögen danken dem HERRN für seine Güte und für seine Wundertaten an den Menschenkindern,
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
daß er die lechzende Seele gesättigt und die hungernde Seele gefüllt hat mit Labung.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Die da saßen in Finsternis und Todesnacht, gefangen in Elend und Eisenbanden –
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
denn sie hatten Gottes Geboten getrotzt und den Ratschluß des Höchsten verachtet,
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
so daß er ihren Sinn durch Leiden beugte, daß sie niedersanken und keinen Helfer hatten –;
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
da schrien sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten;
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
er führte sie heraus aus Finsternis und Todesnacht und zersprengte ihre Fesseln: –
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die mögen danken dem HERRN für seine Güte und für seine Wundertaten an den Menschenkindern,
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
daß er eherne Türen zerbrochen und eiserne Riegel zerschlagen.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Die da krank waren infolge ihres Sündenlebens und wegen ihrer Verfehlungen leiden mußten –
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
vor jeglicher Speise hatten sie Widerwillen, so daß sie den Pforten des Todes nahe waren –;
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
da schrien sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten;
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
er sandte sein Wort, sie gesund zu machen, und ließ sie aus ihren Gruben entrinnen: –
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die mögen danken dem HERRN für seine Güte und für seine Wundertaten an den Menschenkindern;
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
sie mögen Opfer des Dankes bringen und seine Taten mit Jubel verkünden!
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Die aufs Meer gefahren waren in Schiffen, auf weiten Fluten Handelsgeschäfte trieben,
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
die haben das Walten des HERRN geschaut und seine Wundertaten auf hoher See.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
Denn er gebot und ließ einen Sturm entstehn, der hoch die Wogen des Meeres türmte:
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
sie stiegen empor zum Himmel und fuhren hinab in die Tiefen, so daß ihr Herz vor Angst verzagte;
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
sie wurden schwindlig und schwankten wie Trunkne, und mit all ihrer Weisheit war’s zu Ende: –
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
da schrien sie zum HERRN in ihrer Not, und er befreite sie aus ihren Ängsten;
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
er stillte das Ungewitter zum Säuseln, und das Toben der Wogen verstummte;
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
da wurden sie froh, daß es still geworden, und er führte sie zum ersehnten Hafen: –
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die mögen danken dem HERRN für seine Güte und für seine Wundertaten an den Menschenkindern;
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
sie mögen ihn erheben in der Volksgemeinde und im Kreise der Alten ihn preisen!
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Er wandelte Ströme zur Wüste und Wasserquellen zu dürrem Land,
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
fruchtbares Erdreich zu salziger Steppe wegen der Bosheit seiner Bewohner.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Wiederum machte er wüstes Land zum Wasserteich und dürres Gebiet zu Wasserquellen
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
und ließ dort Hungrige seßhaft werden, so daß sie eine Stadt zum Wohnsitz bauten
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
und Felder besäten und Weinberge pflanzten, die reichen Ertrag an Früchten brachten;
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
und er segnete sie, daß sie stark sich mehrten, und ließ ihres Viehs nicht wenig sein.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Dann aber nahmen sie ab und wurden gebeugt durch den Druck des Unglücks und Kummers;
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
»über Edle goß er Verachtung aus und ließ sie irren in pfadloser Öde«.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Den Armen aber hob er empor aus dem Elend und machte seine Geschlechter wie Kleinviehherden.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
»Die Gerechten sehen’s und freuen sich, alle Bosheit aber muß schließen ihren Mund«.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Wer ist weise? Der beachte dies und lerne die Gnadenerweise des HERRN verstehn!
