Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Danket dem HERRN; denn er ist freundlich, und seine Güte währet ewiglich.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
So sollen sagen, die erlöst sind durch den HERRN, die er aus der Not erlöst hat
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
und die er aus den Ländern zusammengebracht hat vom Aufgang, vom Niedergang, von Mitternacht und vom Meer.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Die irregingen in der Wüste, in ungebahntem Wege, und fanden keine Stadt, da sie wohnen konnten,
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
hungrig und durstig, und ihre Seele verschmachtete;
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
die zum HERRN riefen in ihrer Not, und er errettete sie aus ihren Ängsten
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
und führte sie einen richtigen Weg, daß sie gingen zur Stadt, da sie wohnen konnten:
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die sollen dem HERRN danken für seine Güte und für seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
daß er sättigt die durstige Seele und füllt die hungrige Seele mit Gutem.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Die da sitzen mußten in Finsternis und Dunkel, gefangen in Zwang und Eisen,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
darum daß sie Gottes Geboten ungehorsam gewesen waren und das Gesetz des Höchsten geschändet hatten,
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
dafür ihr Herz mit Unglück geplagt werden mußte, daß sie dalagen und ihnen niemand half;
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
die zum HERRN riefen in ihrer Not, und er half ihnen aus ihren Ängsten
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
und führte sie aus der Finsternis und Dunkel und zerriß ihre Bande:
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die sollen dem HERRN danken für seine Güte und für seine Wunder, die an den Menschenkindern tut,
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
daß er zerbricht eherne Türen und zerschlägt eiserne Riegel.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Die Narren, so geplagt waren um ihrer Übertretung willen und um ihrer Sünden willen,
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
daß ihnen ekelte vor aller Speise und sie todkrank wurden;
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
die riefen zum HERRN in ihrer Not, und er half ihnen aus ihren Ängsten,
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
er sandte sein Wort und machte sie gesund und errettete sie, daß sie nicht starben:
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die sollen dem HERRN danken für seine Güte und für seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
und Dank opfern und erzählen seine Werke mit Freuden.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Die mit Schiffen auf dem Meer fuhren und trieben ihren Handel in großen Wassern;
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
die des HERRN Werke erfahren haben und seine Wunder im Meer,
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
wenn er sprach und einen Sturmwind erregte, der die Wellen erhob,
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
und sie gen Himmel fuhren und in den Abgrund fuhren, daß ihre Seele vor Angst verzagte,
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
daß sie taumelten und wankten wie ein Trunkener und wußten keinen Rat mehr;
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
die zum HERRN schrieen in ihrer Not, und er führte sie aus ihren Ängsten
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
und stillte das Ungewitter, daß die Wellen sich legten
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
und sie froh wurden, daß es still geworden war und er sie zu Lande brachte nach ihrem Wunsch:
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die sollen dem HERRN danken für seine Güte und für seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
und ihn bei der Gemeinde preisen und bei den Alten rühmen.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Er machte Bäche trocken und ließ Wasserquellen versiegen,
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
daß ein fruchtbar Land zur Salzwüste wurde um der Bosheit willen derer, die darin wohnten.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Er machte das Trockene wiederum wasserreich und im dürren Lande Wasserquellen
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
und hat die Hungrigen dahingesetzt, daß sie eine Stadt zurichten, da sie wohnen konnten,
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
und Äcker besäen und Weinberge pflanzen möchten und die jährlichen Früchte gewönnen.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
Und er segnete sie, daß sie sich sehr mehrten, und gab ihnen viel Vieh.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Sie waren niedergedrückt und geschwächt von dem Bösen, das sie gezwungen und gedrungen hatte.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
Er schüttete Verachtung auf die Fürsten und ließ sie irren in der Wüste, da kein Weg ist,
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
und schützte den Armen vor Elend und mehrte sein Geschlecht wie eine Herde.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Solches werden die Frommen sehen und sich freuen; und aller Bosheit wird das Maul gestopft werden.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Wer ist weise und behält dies? So werden sie merken, wie viel Wohltaten der HERR erzeigt.
