Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Louez l’Éternel, car il est bon, Car sa miséricorde dure à toujours!
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Qu’ainsi disent les rachetés de l’Éternel, Ceux qu’il a délivrés de la main de l’ennemi,
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
Et qu’il a rassemblés de tous les pays, De l’orient et de l’occident, du nord et de la mer!
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Ils erraient dans le désert, ils marchaient dans la solitude, Sans trouver une ville où ils pussent habiter.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Ils souffraient de la faim et de la soif; Leur âme était languissante.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Dans leur détresse, ils crièrent à l’Éternel, Et il les délivra de leurs angoisses;
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
Il les conduisit par le droit chemin, Pour qu’ils arrivassent dans une ville habitable.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Qu’ils louent l’Éternel pour sa bonté, Et pour ses merveilles en faveur des fils de l’homme!
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
Car il a satisfait l’âme altérée, Il a comblé de biens l’âme affamée.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Ceux qui avaient pour demeure les ténèbres et l’ombre de la mort Vivaient captifs dans la misère et dans les chaînes,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
Parce qu’ils s’étaient révoltés contre les paroles de Dieu, Parce qu’ils avaient méprisé le conseil du Très-Haut.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Il humilia leur cœur par la souffrance; Ils succombèrent, et personne ne les secourut.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Dans leur détresse, ils crièrent à l’Éternel, Et il les délivra de leurs angoisses;
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
Il les fit sortir des ténèbres et de l’ombre de la mort, Et il rompit leurs liens.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Qu’ils louent l’Éternel pour sa bonté, Et pour ses merveilles en faveur des fils de l’homme!
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
Car il a brisé les portes d’airain, Il a rompu les verrous de fer.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Les insensés, par leur conduite coupable Et par leurs iniquités, s’étaient rendus malheureux.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
Leur âme avait en horreur toute nourriture, Et ils touchaient aux portes de la mort.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Dans leur détresse, ils crièrent à l’Éternel, Et il les délivra de leurs angoisses;
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
Il envoya sa parole et les guérit, Il les fit échapper de la fosse.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Qu’ils louent l’Éternel pour sa bonté, Et pour ses merveilles en faveur des fils de l’homme!
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
Qu’ils offrent des sacrifices d’actions de grâces, Et qu’ils publient ses œuvres avec des cris de joie!
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Ceux qui étaient descendus sur la mer dans des navires, Et qui travaillaient sur les grandes eaux,
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
Ceux-là virent les œuvres de l’Éternel Et ses merveilles au milieu de l’abîme.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
Il dit, et il fit souffler la tempête, Qui souleva les flots de la mer.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
Ils montaient vers les cieux, ils descendaient dans l’abîme; Leur âme était éperdue en face du danger;
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
Saisis de vertige, ils chancelaient comme un homme ivre, Et toute leur habileté était anéantie.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Dans leur détresse, ils crièrent à l’Éternel, Et il les délivra de leurs angoisses;
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
Il arrêta la tempête, ramena le calme, Et les ondes se turent.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
Ils se réjouirent de ce qu’elles s’étaient apaisées, Et l’Éternel les conduisit au port désiré.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Qu’ils louent l’Éternel pour sa bonté, Et pour ses merveilles en faveur des fils de l’homme!
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Qu’ils l’exaltent dans l’assemblée du peuple, Et qu’ils le célèbrent dans la réunion des anciens!
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Il change les fleuves en désert, Et les sources d’eaux en terre desséchée,
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
Le pays fertile en pays salé, A cause de la méchanceté de ses habitants.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Il change le désert en étang, Et la terre aride en sources d’eaux,
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
Et il y établit ceux qui sont affamés. Ils fondent une ville pour l’habiter;
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
Ils ensemencent des champs, plantent des vignes, Et ils en recueillent les produits.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
Il les bénit, et ils deviennent très nombreux, Et il ne diminue point leur bétail.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Sont-ils amoindris et humiliés Par l’oppression, le malheur et la souffrance;
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
Verse-t-il le mépris sur les grands, Les fait-il errer dans des déserts sans chemin,
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Il relève l’indigent et le délivre de la misère, Il multiplie les familles comme des troupeaux.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Les hommes droits le voient et se réjouissent, Mais toute iniquité ferme la bouche.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Que celui qui est sage prenne garde à ces choses, Et qu’il soit attentif aux bontés de l’Éternel.
