Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Mida akpe na Yehowa, elabena enyo, eye eƒe lɔlɔ̃ li ɖaa.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Ame siwo Yehowa ɖe la negblɔ esia; ame siwo wòɖe tso futɔ la ƒe asi me,
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
ame siwo nu wòƒo ƒui tso anyigbawo dzi, tso ɣedzeƒe kple ɣetoɖoƒe, anyiehe kple dziehe.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Ame aɖewo tsa tsaglãla le gbedzi kple gbedadaƒo, eye womekpɔ mɔ si woato ayi du aɖe si me woanɔ la o.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Dɔ kple tsikɔ wu wo, eye nu te woƒe luʋɔ ŋu le wo me.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Tete wodo ɣli yɔ Yehowa le woƒe xaxa la me, eye wòɖe wo le woƒe hiã la me.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
Ekplɔ wo tẽe yi ɖe du aɖe si me woanɔ.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Woneda akpe na Yehowa le eƒe lɔlɔ̃ si meʋãna o la ta kple eƒe nukudɔ siwo wòwɔna na amewo la ta.
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
Elabena etsɔa nu nyuiwo ɖia ƒoe na ame siwo dɔ kple tsikɔ le wuwum.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Ame aɖewo nɔ viviti kple blukɔ tsiɖitsiɖi me, gamenɔla siwo le fu kpem le gakɔsɔkɔsɔwo me,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
elabena wodze aglã ɖe Mawu ƒe nyawo ŋuti, eye wodo vlo Dziƒoʋĩtɔ la ƒe aɖaŋudede.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Eya ta wòtsɔ wo de asi na dɔ sesẽ wɔwɔ, womu sɔgɔsɔgɔsɔgɔ, eye ame aɖeke meli akpe ɖe wo ŋu o.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Tete wodo ɣli na Yehowa le woƒe xaxa la me, eye wòɖe wo le woƒe hiã la me.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
Eɖe wo le viviti kple blukɔ tsiɖitsiɖitsiɖi la me, eye wòtso woƒe gakɔsɔkɔsɔwo.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Woneda akpe na Yehowa le eƒe lɔlɔ̃ si meʋãna o la ta kple eƒe nukudɔ siwo wòwɔna na amewo la ta,
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
elabena eŋe akɔbligbowo, eye wòlã gayibɔ ƒe gametiwo me.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Wo dometɔ aɖewo zu bometsilawo to woƒe aglãdzenuwo wɔwɔ me, eye wokpe fu le woƒe dzidadawo ta.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
Wonyɔ ŋu nuɖuɖu ɖe sia ɖe, eye woɖo ku ƒe agbowo nu.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Wodo ɣli na Yehowa le woƒe xaxa la me, eye wòɖe wo le woƒe hiã la me.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
Edɔ eƒe nya ɖa, eye wòyɔ dɔ wo, heɖe wo tso tsiẽƒe.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Woneda akpe na Yehowa le eƒe lɔlɔ̃ si meʋãna o la ta kple eƒe nukudɔ siwo wòwɔna na amewo la ta.
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
Wonesa akpedavɔ nɛ, eye woaɖe eƒe dɔwɔwɔwo afia to aseyetsohawo me.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Ame aɖewo le meli me zɔ atsiaƒu dzi, wonye asitsalawo le tɔ gãwo dzi.
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
Wokpɔ Yehowa ƒe dɔwɔwɔwo, wokpɔ eƒe nukudɔwo le atsiaƒu gɔme,
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
elabena eƒo nu, elɔ ahom kɔ ɖe ƒu la dzi, eye eƒe tsotsoewo dze agbo.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
Woyi dziƒo boo, eye wogadze eme le gogloƒe ke, ale le woƒe agbe ƒe xaxa me, woƒe dzideƒo lolo gbana.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
Wole mumum sɔgɔsɔgɔsɔgɔ, le nu klim abe ame siwo mu aha ene, eye womegale naneke gɔme sem o.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Tete wodo ɣli na Yehowa le woƒe xaxa la me, eye wòɖe wo le woƒe hiã la me.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
Etsi ahom la nu wòzi ɖoɖoe abe dalĩ dom wole ene, eye ƒutsotsoeawo hã ɖo to kpoo.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
Wokpɔ dzidzɔ esi wòdze kɔ anyi, eye wòkplɔ wo va se ɖe esime wova ɖo afi si wodi be yewoanɔ.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Woneda akpe na Yehowa le eƒe lɔlɔ̃ si meʋãna o la ta kple eƒe nukudɔ siwo wòwɔna na amewo la ta.
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Wonedoe ɖe dzi le dukɔ la ƒe ƒuƒoƒo me, eye woakafui le dumegãwo ƒe takpekpe me.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Etrɔ tɔsisiwo wozu gbegbe kple tsidzɔƒewo wozu kuɖiɖinyigba,
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
eye agbledeƒe zu dzeƒi le ame siwo le teƒe ma ƒe nu vɔ̃ɖi wɔwɔ ta.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
Etrɔ gbegbe wòzu tɔʋu, eye kuɖiɖinyigba zu tsidzɔƒe;
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
afi mae wòkplɔ dɔwuitɔwo be woava nɔ, eye wotso du si me woanɔ.
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
Woƒã nukuwo ɖe agble me, wode waingblewo, eye wotse ku geɖe hena xaxa.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
Eyra wo, eye woƒe xexlẽme dzi ɖe edzi ŋutɔ. Nenema ke mena woƒe lãhawo dzi ɖe kpɔtɔ o.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Tete wozu ʋɛ, wobɔbɔ wo ɖe anyi le teteɖeanyi, dzɔgbevɔ̃e kple nuxaxa me;
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
eye eya ame si trɔa vlododo kɔna ɖe ame ŋkutawo dzi la, wɔe be wole tsaglãla tsam le gbegbe afi si mɔtoƒe aɖeke mele o.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Ke ekɔ hiãtɔwo ɖe dzi tso woƒe hiã me, eye wòna woƒe ƒome dzi ɖe edzi abe lãhawo ene.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Ame dzɔdzɔe kpɔe, eye wòkpɔ dzidzɔ, gake ame vɔ̃ɖiwo katã mia woƒe nu.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Ame si nye nunyala la, neɖo to nu siawo, eye wòabu Yehowa ƒe lɔlɔ̃ deto la ŋuti.
