Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
'Give ye thanks to Jehovah, For good, for to the age [is] His kindness:'
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Let the redeemed of Jehovah say, Whom He redeemed from the hand of an adversary.
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
And from the lands hath gathered them, From east and from west, From north, and from the sea.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
They wandered in a wilderness, in a desert by the way, A city of habitation they have not found.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Hungry — yea — thirsty, Their soul in them becometh feeble,
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
And they cry unto Jehovah in their adversity, From their distress He delivereth them,
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
And causeth them to tread in a right way, To go unto a city of habitation.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
They confess to Jehovah His kindness, And His wonders to the sons of men.
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
For He hath satisfied a longing soul, And a hungry soul hath filled [with] goodness.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Inhabitants of dark places and death-shade, Prisoners of affliction and of iron,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
Because they changed the saying of God, And the counsel of the Most High despised.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
And He humbleth with labour their heart, They have been feeble, and there is no helper.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
And they cry unto Jehovah in their adversity, From their distresses He saveth them.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
He bringeth them out from the dark place, And death-shade, And their bands He draweth away.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
They confess to Jehovah His kindness, And His wonders to the sons of men.
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
For He hath broken doors of brass, And bars of iron He hath cut.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Fools, by means of their transgression, And by their iniquities, afflict themselves.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
All food doth their soul abominate, And they come nigh unto the gates of death,
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
And cry unto Jehovah in their adversity, From their distresses He saveth them,
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
He sendeth His word and healeth them, And delivereth from their destructions.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
They confess to Jehovah His kindness, And His wonders to the sons of men,
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
And they sacrifice sacrifices of thanksgiving, And recount His works with singing.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Those going down [to] the sea in ships, Doing business in many waters,
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
They have seen the works of Jehovah, And His wonders in the deep.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
And He saith, and appointeth a tempest, And it lifteth up its billows,
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
They go up [to] the heavens, they go down [to] the depths, Their soul in evil is melted.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
They reel to and fro, and move as a drunkard, And all their wisdom is swallowed up.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
And they cry to Jehovah in their adversity, And from their distresses He bringeth them out.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
He establisheth a whirlwind to a calm, And hushed are their billows.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
And they rejoice because they are quiet, And He leadeth them to the haven of their desire.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
They confess to Jehovah His kindness, And His wonders to the sons of men,
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
And they exalt Him in the assembly of the people, And in the seat of the elders praise Him.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
He maketh rivers become a wilderness, And fountains of waters become dry land.
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
A fruitful land becometh a barren place, For the wickedness of its inhabitants.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
He maketh a wilderness become a pool of water, And a dry land become fountains of waters.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
And He causeth the hungry to dwell there, And they prepare a city of habitation.
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
And they sow fields, and plant vineyards, And they make fruits of increase.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
And He blesseth them, and they multiply exceedingly, And their cattle He doth not diminish.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
And they are diminished, and bow down, By restraint, evil, and sorrow.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
He is pouring contempt upon nobles, And causeth them to wander in vacancy — no way.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
And setteth on high the needy from affliction, And placeth families as a flock.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
The upright do see and rejoice, And all perversity hath shut her mouth.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Who [is] wise, and observeth these? They understand the kind acts of Jehovah!
