Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Alleluya. Knouleche ye to the Lord, for he is good; for his merci is in to the world.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Sei thei, that ben ayen bouyt of the Lord; whiche he ayen bouyte fro the hond of the enemye, fro cuntreis he gaderide hem togidere.
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
Fro the risyng of the sunne, and fro the goyng doun; fro the north, and fro the see.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
Thei erriden in wildirnesse, in a place with out watir; thei founden not weie of the citee of dwellyng place.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Thei weren hungri and thirsti; her soule failide in hem.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
And thei crieden to the Lord, whanne thei weren set in tribulacioun; and he delyuerede hem fro her nedynesses.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
And he ledde forth hem in to the riyt weie; that thei schulden go in to the citee of dwelling.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
The mercies of the Lord knouleche to hym; and hise merueilis knouleche to the sones of men.
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
For he fillide a voide man; and he fillide with goodis an hungry man.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
God delyuerede men sittynge in derknessis, and in the schadowe of deth; and men prisoned in beggerye and in yrun.
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
For thei maden bitter the spechis of God; and wraththiden the councel of the hiyeste.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
And the herte of hem was maad meke in trauelis; and thei weren sijk, and noon was that helpide.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
And thei crieden to the Lord, whanne thei weren set in tribulacioun; and he delyuerede hem from her nedynessis.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
And he ledde hem out of derknessis, and schadowe of deth; and brak the boondis of hem.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
The mercies of the Lord knouleche to hym; and hise merueils knouleche to the sones of men.
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
For he al to-brak brasun yatis; and he brak yrun barris.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
He vptook hem fro the weie of her wickidnesse; for thei weren maad lowe for her vnriytfulnesses.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
The soule of hem wlatide al mete; and thei neiyeden `til to the yatis of deth.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
And thei crieden to the Lord, whanne thei weren set in tribulacioun; and he delyuerede hem fro her nedynessis.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
He sente his word, and heelide hem; and delyuerede hem fro the perischingis of hem.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
The mercies of the Lord knouleche to hym; and hise merueils to the sones of men.
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
And offre thei the sacrifice of heriyng; and telle thei hise werkis in ful out ioiyng.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Thei that gon doun in to the see in schippis; and maken worching in many watris.
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
Thei sien the werkis of the Lord; and hise merueilis in the depthe.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
He seide, and the spirit of tempest stood; and the wawis therof weren arerid.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
Thei stien til to heuenes, and goen doun `til to the depthis; the soule of hem failide in yuelis.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
Thei weren troblid, and thei weren moued as a drunkun man; and al the wisdom of hem was deuourid.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
And thei crieden to the Lord, whanne thei weren set in tribulacioun; and he ledde hem out of her nedynessis.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
And he ordeynede the tempest therof in to a soft wynde; and the wawis therof weren stille.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
And thei weren glad, for tho weren stille; and he ladde hem forth in to the hauene of her wille.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
The mercies of the Lord knouleche to hym; and hise merueilis to the sones of men.
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
And enhaunse thei him in the chirche of the puple; and preise thei him in the chaier of eldre men.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
He hath set floodis in to deseert; and the out goingis of watris in to thirst.
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
He hath set fruytful lond in to saltnesse; for the malice of men dwellyng ther ynne.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
He hath set deseert in to pondis of watris; and erthe with out watir in to outgoyngis of watris.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
And he settide there hungri men; and thei maden a citee of dwelling.
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
And thei sowiden feeldis, and plauntiden vynes; and maden fruyt of birthe.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
And he blesside hem, and thei weren multiplied greetli; and he made not lesse her werk beestis.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
And thei weren maad fewe; and thei weren trauelid of tribulacioun of yuelis and of sorewis.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
Strijf was sched out on princes; and he made hem for to erre without the weie, and not in the weie.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
And he helpide the pore man fro pouert; and settide meynees as a scheep bringynge forth lambren.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Riytful men schulen se, and schulen be glad; and al wickidnesse schal stoppe his mouth.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Who is wijs, and schal kepe these thingis; and schal vndirstonde the mercies of the Lord?
